»Det finns fördomar mot utlandsstudenter«

Ända sedan han var barn har Philip von Arbin velat bli läkare. När hans betyg inte räckte för att komma in på den svenska läkarutbildningen, sökte han till Gdansk. Det är den läkarutbildning utanför Sverige som har flest svenska studenter, och han hade flera vänner som rekommenderade den.

Intagningen i Gdansk grundas på både betyg, intagningsprov och en intervju som görs av kursansvarig läkare. Det ger en mer rättvisande bild än det svenska systemet, där man bara går på betyg, anser han.

Nu har Philip von Arbin gått två år av den sexåriga utbildningen. Under sommaren vikarierar han som undersköterska på Danderyds sjukhus för att få praktik. Så här långt är han mycket nöjd med studierna i Gdansk:

– Det är hård press från början, och det passar mig. Jag behöver lite eld i baken. Det hjälper mig att plugga att det ställs lite högre krav.

– Den polska läkarutbildningen kritiseras ibland för att vara alltför teoretisk. Det stämmer att det är mest teori de första två–tre åren. Men sedan är det mycket praktik, och när man väl har gått AT brukar det ha jämnat ut sig.

Ett problem med att studera i utlandet är att det kan vara svårare att komma in i den svenska sjukvården. Det är tufft att få underläkarvikariat, och viktigt att jobba in sig på ett sjukhus eller en klinik för att få en chans. Philip von Arbins vikariat på Danderyd, både denna sommar och den förra, är ett sätt att försöka få in en fot.

Något som förvånat honom är de fördomar mot utlandsstudenter han ibland möter, även hos läkare och annan sjukvårdspersonal:

– Ibland känner jag att det finns en osynlig gräns. Helt plötsligt kan det komma en negativ ton, när de får veta att man inte pluggar i Sverige.

– Därför behöver vi mer upplysning i Sverige om utlandsstudierna. Om det öppnas fler underläkarplatser för utlandsstudenter, kommer det att vidga vyerna för svenskarna.