Missbruk och beroende är inarbetade begrepp inom alkohol- och narkotikavården. För att räknas som beroende enligt den tidigare upplagan, DSM-IV, måste man uppfylla ett antal kriterier som vittnar om ett starkt biologiskt och psykologiskt beroende av drogen. Missbruk, däremot, är ett begrepp som mer tar fasta på drogbrukets sociala konsekvenser.

När DSM-5 offentliggjordes i maj i år, visade det sig att de här två begreppen hade ersatts av ett enda nytt: »substance use disorder«. Detta kan sedan preciseras utifrån vilken drog det handlar om, till exempel »alcohol use disorder«.

Skälet till förändringen är att författarna till DSM-5 gjorde bedömningen att missbruk och beroende inte är fristående från varandra, utan till stor del uttryck för samma underliggande tillstånd. Vad de gjort är att de har plockat bort ett av missbrukskriterierna (problem med rättvisan på grund av missbruk), lagt till ett nytt kriterium (sug efter droger), och i övrigt slagit ihop kriterierna för beroende och missbruk.

Man får då elva kriterier, varav minst två ska vara uppfyllda för att man ska kunna tala om »substance use disorder«. Genom att räkna antalet uppfyllda kriterier får man också ett mått på problemets allvar: från milt (två till tre kriterier) över måttligt (fyra till fem) till svårt (sex eller fler kriterier).

Sven Wåhlin, som är överläkare vid alkoholmottagningen Riddargatan 1 i Stockholm, tycker att ändringarna är bra:

– Framför allt är jag glad över att begreppet missbruk försvinner, säger han. Det är stigmatiserande och saknar medicinskt innehåll.

– Däremot hade man kanske kunnat ha kvar beroende. Det är en bra term, och vi märker att den är lätt att förstå för våra patienter.

Sven Wåhlin understryker dock, att när man ställer diagnoser i sjukvården är det vanligtvis ICD-systemet som används, inte DSM. Beroende finns med i ICD-10, och mycket talar för att det kommer att finnas med även i den kommande ICD-11, säger han.

DSM-5 håller nu på att översättas till svenska; den planeras komma ut i vår på Pilgrim Press, samma förlag som gett ut de tidigare DSM-översättningarna. Men hur översätter man en term som »substance use disorder«? Det är inte givet. I slutet av september hade representanter för Svensk förening för beroendemedicin ett möte med förläggaren Jörgen Herlofson för att diskutera terminologin.

Mötet var konstruktivt, berättar Lars Håkan Nilsson, medicinsk rådgivare vid Kriminalvården och en av representanterna för beroendemedicinarna. Man tyckte att termen »substanssyndrom« kunde vara en lämplig svensk översättning, vilket sedan kan preciseras till exempelvis »alkoholsyndrom«.

I likhet med Sven Wåhlin är han glad över att få bort missbruksdiagnosen, som ensidigt för tankarna till sociala problem i stället för till en medicinskt behandlingsbar sjukdom. Han ser en möjlighet att behålla beroende som ett tillägg till diagnosen, som syftar på syndromets svårighetsgrad: måttligt eller svårt substanssyndrom skulle då kunna betecknas som beroende.

Även om sjukvården använder ICD-systemet har det betydelse vad som står i DSM, säger Lars Håkan Nilsson:

– DSM har blivit mer och mer av allmänt intresse. Det märks inte minst på mediabevakningen av DSM-5. Många utanför sjukvården använder också termer och definitioner från DSM – till exempel Transportstyrelsen i sina föreskrifter för bedömning av rattfylleri.