Enligt WMA har såväl forskare, finansiärer som regeringar ansvar för att patienter som deltar i medicinsk forskning inte lämnas i sticket när en studie är klar.
Läkarförbundets ordförande Marie Wedin, som var med på generalförsamlingens möte i Fortaleza, Brasilien, säger att det är en viktig princip att den som är med i ett test ska kunna skörda frukterna av det.
– Det har förekommit att man avbrutit studier i fattiga länder när ett preparat visat sig vara bra, och så har försökspersonerna inte fått fortsätta med behandlingen utan blivit sämre.
Den nu beslutade revisionen är den sjunde sedan Helsingforsdeklarationen antogs 1964. Syftet med deklarationen är att skydda personer som deltar i medicinsk forskning, och i den nya versionen betonas än tydligare att ambitionen att öka kunskapen aldrig får sättas före forskningspersonernas rättigheter och intressen. Kravet att kontinuerligt övervaka att deltagarna inte utsätts för onödiga risker skärps. Man har också lagt till en ny skrivning om att den som kommer till skada i samband med en studie ska behandlas och kompenseras för det.
Samtidigt mildras kraven något vad gäller plikten att avbryta studier. I den tidigare versionen krävdes att läkare under vissa villkor omedelbart stoppar forskningen: om riskerna visar sig överväga nyttan eller om den studerade behandlingen visar sig vara tveklöst bättre. Nu sägs i stället att läkare i dessa fall måste utvärdera om studien ska »fortgå, ändras eller omedelbart stoppas«.
Vid den senaste revisionen av deklarationen tog WMA det inte helt okontroversiella steget att öppna upp för att jämföra mot placebo även när det finns fungerande behandlingar. Det kan ju ses som ett brott mot principen att patienten ska garanteras bästa vård.
Nu går man ett steg till och tillåter att man utöver placebo även kan använda en mindre effektiv behandling än »best proven« eller ingen behandling alls som referens. Villkoren är att det ska finnas övertygande metodologiska skäl för det, och att patienterna inte utsätts för allvarliga risker genom att inte erhålla den bästa behandlingen.
– Tanken med skrivningen är inte att försämra något ut etisk synvinkel, utan att vara tydlig med att dessa villkor gäller inte bara när man använder placebo, utan även när man inte använder den bästa behandlingen, säger Tomas Hedmark, jurist på Läkarförbundet.
