Primärvårdens FoU-enhet i Jönköping följer sedan 2006 årligen upp länets vårdcentraler och går igenom tusentals journaler. När ACG-ersättning började införas upptäckte man en del märkliga saker, berättar Kjell Lindström, tidigare forskningshandledare på FoU-enheten.
– Vi såg att det sattes väldigt mycket diagnoser på en del vårdcentraler.
Tanken med ACG är att det antas spegla sjuklighet bättre än vad exempelvis ålder gör. Men när man undersökte vårdcentralernas kostnader för labb, röntgen och klinfys – som rimligen hänger ihop med sjukligheten hos patienterna – korrelerade de sämre med ACG än faktorer som ålder och CMI, dvs socioekonomisk belastning, som är svårare att manipulera. Samma mönster såg man för läkemedelskostnaderna.
– En sjukare befolkning äter förmodligen mer läkemedel än en friskare, och där är det ännu tydligare att ACG korrelerar mindre med sjuklighet än vad ålder och CMI gör, säger Kjell Lindström.
Man såg också att det fanns skillnader mellan olika typer av vårdcentraler.
– Vi har tittat på tre grupper, landstingsdrivna, privata icke-läkarägda och privata läkarägda, och där blir det successivt sämre korrelation.
På en läkarägd vårdcentral sattes diagnosen lindrig synnedsättning, som påverkar ACG-poängen, 350 gånger. På de övriga 51 vårdcentralerna i länet sattes diagnosen sammanlagt fem gånger under samma period.
Kjell Lindström säger att ACG aldrig var menat att användas för ekonomiska incitament när det konstruerades. Det fungerar dessutom dåligt för att jämföra vårdcentraler, eftersom man har olika traditioner för diagnossättning.
– Det finns många studier som övertygande visar att ACG beskriver sjuklighet bättre än ålder på individ- och gruppnivå. Men den enda studien som finns på vårdcentralsnivå visar att det inte fungerar på den nivån. Och för man dessutom in ekonomiska incitament blir det en ytterligare snedvridning.
Läs även:
Tvärfacklig kamp mot ACG-systemet
