Gunilla Hasselgren säger att hon under ST-tiden hade diskuterat mycket kring det allmänmedicinska uppdraget. Att det förutom de enskilda patientmötena också ingår ett folkbildningsansvar. »Då tackar man inte nej när man får förfrågan från Sveriges Television. Då går man vänligt på intervju och audition.«

Foto: Jenny Gustafsson/SVT

Det säger Gunilla Hasselgren, specialist i allmänmedicin och läkare i SVT:s »Fråga doktorn« sedan mer än 10 år tillbaka. Hennes program har inte alls varit utsatt för särskilt mycket kritik, men trots det fanns en rädsla att bli sågad då hon tackade ja till att medverka.

– Först kändes det som ett kamikazeuppdrag. Jag hade varit specialist i bara ett år och då kan man ju tycka att det var nästan dumt att ta det här jobbet.

Men Gunilla Hasselgrens rädsla för att bli slagen på fingrarna av andra läkare kom på skam. Mest har hon fått positiv respons från kollegerna.

Gunilla Hasselgren säger att de kritiska rösterna från kåren går att räkna på ena handens fingrar och invändningarna har gällt detaljer.

– Det viktigaste är att jag företräder läkarkåren, att jag säger sådant vi har konsensus om. 

– Det är det jag får »cred« för från allmänläkarkolleger. Programmet blir som en sorts »second opinion«.

Under åren har Gunilla Hasselgrens mod ökat, något hon också har nytta av i sitt vardagliga arbete på vårdcentralen.

– Jag känner mig inte alls bekymrad över att ge ett gott råd som betyder något.

Dessutom tycker hon att tv-arbetet fungerat som ett slags utbildning med tanke på allt hon behövt läsa in sig på. En annan effekt av arbetet med »Fråga doktorn« är att hon numera vet vilka frågor som dröjer sig kvar hos patienterna när de kommit hem från läkarbesöket.

– Jag har fått lite extraperspektiv som jag inte hade fått om jag enbart hade jobbat på vårdcentralen.

Gunilla Hasselgren besväras inte alls av att vara ett känt ansikte, hon tycker att det flesta är hänsynsfulla och vänliga. Men hon säger också att hon förväntas rycka in när något händer, stort som smått.

– Jag har varit med om att sitta på flygplan och fått höra »vilken tur att det var du som satt här« och fått en hushållsrulle när ett barn kräks. Man får liksom ställa upp.

Gunilla Hasselgren skrattar lite när hon berättar det, men poängterar än en gång hur viktigt det är för henne att den bild hon visar av en läkare i tv är god.

– Det låter hemskt men jag satt flera gånger under utbildningen och tänkte att »så där ska inte jag bete mig mot mina patienter när jag blir doktor«. Det är viktigt att visa hur man kan vara, och jag hoppas att jag är en positiv förebild, jag vill vara det! 

Läs även:

TV har gjort mig till en bättre doktor

Riktiga läkare på TV

»Arga doktorn« är besviken