I otaliga tv-serier och filmer har läkaryrket skildrats mer eller mindre trovärdigt av skådespelare. Stiliga specialister eller uppstudsiga underläkare har ryckt ut för att reponera, operera, suturera och kurera. Men sedan några år tillbaka har tv-tittare också nästan varje vecka, året runt, möjlighet att följa med riktiga läkare på reella uppdrag i den tv-genre som på nusvenska kallas reality. Reality-serierna inom sjukvården har ofta anklagats för att slå mynt av patienters utsatta situation och vållat debatt om patientintegritet och förenklingar av komplexa vårdsituationer. Till exempel handlägger Justitieombudsmannen, JO, i detta nu ett ärende som gäller 12 landstings avtal med tv-produktionsbolag (se LT nr 6/2013), och häromveckan kom ett beslut från Inspektionen för vård och omsorg (IVO) utifrån en anmälan som också gäller ett sådant avtal. IVO ansåg inte att något brott, för vilket fängelse är föreskrivet, begåtts (IVO 8.5-15332/2013.) ­Se Läkartidningen.se: »Okej med tv-inspelning på sjukhus«

Reality-seriernas, till exempel »Sjukhuset«, seriositet och legitimitet har också diskuterats i Läkartidningen (t ex LT nr 17/2009), och sista ordet är med all säkerhet inte sagt i frågan. Även serier som griper in och ställer till rätta, till exempel »Diagnos okänd« från 2009, har kritiserats för att slösa med resurser och att på ett oetiskt sätt väcka oro, och »Arga doktorn« som sänts nu under hösten har fått kritik för att tv-patienterna får möjligheter långt utöver vad som rimligtvis kan erbjudas »vanliga« patienter men också för otillbörligt gynnade av enskilda vårdföretag. 

Det finns all anledning att fortsätta diskutera etik och gränsdragningar för sjukvård i tv, men i artiklarna intill vänds blickarna mot läkarna. Vad betyder det att bli en tv-läkare? 

 

Läs även:

TV har gjort mig till en bättre doktor

»Arga doktorn« är besviken

Hon vet vad patienterna undrar över efter läkarbesöket