Risker med utformningen av stimulanspaket

I mitten av 00-talet slog prestationsbaserade ersättningar igenom som ett svar på behovet av att bättre kunna styra och följa upp effekterna av statliga stimulansmedel. För närvarande finns sex överenskommelser mellan staten och SKL på vårdområdet som innehåller sådana ersättningar (se ruta).

Myndigheten för vårdanalys har i en ny rapport identifierat risker och utmaningar med prestationsbaserad ersättning. Rapporten bygger på en genomgång av tidigare undersökningar samt på djupintervjuer med 14 experter och nyckelpersoner som antingen har studerat, tillämpat eller varit mottagare av prestationsbaserad ersättning.

Med dagens utformning finns det enligt rapporten tre typer av risker förknippade med prestationsbaserade ersättningar:

• Risk för att målen med satsningarna inte nås på ett effektivt sätt
• Risk för oönskade sidoeffekter (exempelvis undanträngning)
• Risk för minskad lokal anpassningsförmåga och ökad ojämlikhet över landet.

Bland de rekommendationer man ger för att minska dessa risker är att regeringen jobbar mer med utformningen av kraven i ersättningarna. Det kan handla om att kraven så långt det är möjligt utgår från resultat, att de är förankrade hos medicinskt sakkunniga för att erhålla legitimitet i verksamheterna och att de omfattar hela processer snarare än enskilda delar.

För att inte bidra till ökad ojämlikhet bör kravnivåerna i större utsträckning baseras på hur mycket ett landsting förbättrar sig i stället för på absolut måluppfyllelse.

Myndigheten rekommenderar vidare att regeringen tar ett samlat grepp kring processen för utformning, genomförande och avslut av satsningarna, för att öka överskådligheten och minska risken att olika satsningar drar åt olika håll.