Så ska läkarna få mer tid för patienterna

Svaret på vårdens problem stavas NPM, dvs, det styrsystem som infördes i början på 1990-talet och som effektivt har raserat vården och tvingar läkare att använda alltmer tid åt administrativa sysslor i stället för att träffa patienter.

Byt ut systemet mot ett där patienten åter kommer i första rummet och betraktas som en medmänniska i behov av vård och inte som en själlös vara som ska produceras som vid löpande band.

Ta bort det inhumana ekonomiska värderandet där empati med patienten nedvärderas.

Zarembas bok »Patientens pris« borde bli kurslitteratur i läkarutbildningen.

Sveriges läkarförbund borde snarast formulera ett förslag hur man kan restaurera vården i Sverige!

Ja, det här har vi vetat i väldigt många år, men utvecklingen har, tyvärr, gått åt precis andra hållet. För 25 år sedan behövde jag inte städa mitt rum, leta efter förbrukningsmaterial, boka patienter för årskontroller etc. Nu har jag slutat med lilla kirurgin - litar inte på att tiden ska räcka när där inte finns personal till hands.

Myndigheten för Vårdanalys glömde att identifiera ett femte utvecklingsområde: Ta bort taket för antalet besök på nationella taxan!

Det kan inte vara vettigt att jag ägnar tid åt att ha koll på hur många besök som arvoderas med 100 procent på höstkanten. Likt förbaskat slog jag i taket i fredags kl 11.15! Det är inte stimulerande att jobba för 50 procent resten av året.

Tillgänglighet är ett honnörsord i sjukvården. Jag sparar naturligtvis besöken till ”mina” patienter, men har aldrig haft så många nybesök som i år. Tyvärr har jag varit tvungen att säga nej till många, och det känns inte bra då det finns tid över. Absurt att jag försöker göra mig otillgänglig! Jag har sagt tidigare att jag jobbar gärna ideellt för Läkare utan gränser men banne mig inte för Stockholms läns landsting!

Självklart gör vi alla prioriteringar i vardagen. Får jag inte lön för mödan finns det faktiskt annat att göra. Efter 25 år som privatist har jag faktiskt uppövat en hygglig färdighet och har bra snurr på min mottagning. Är det inte värt att ta vara på det? Ser inte jag patienten måste, förhoppningsvis, en kollega göra det. Kostnaden kommer vi aldrig undan.

Tillgängligheten i primärvården diskuteras ständigt, och den är oerhört viktig. Vi kan inte ha primärvårdspatienter på sjukhusens akutmottagningar, dels för dem själva, dels rent samhällsekonomiskt. Det är lika vansinnigt att sjukhuset har opererat upp sin budget i oktober/november och inväntar friska pengar i januari. Igen, kommer vi undan kostnaden? Nej, och risken är mycket stor att den totalt ökat.

Läkare är inte stöpta i samma form. Det finns kollegor som säkert aldrig är i närheten av taket och förmodligen även sjukhus som inte opererar upp sin budget. Men varför inte ta vara på dessa olikheter? Sjukdomar låter sig tyvärr inte styras av en budget. Influensan kommer varje år! Depressionen smyger i vassen och slår till på höstkanten! Jag är inte, kanske tyvärr, en Dr Nightingale även om min fru tycker att jag bor på jobbet. Jag vill inte ha någon bonus för uträttat arbete, bara 100 procent ersättning. Förresten, jag skulle uppskatta om landstinget bjöd på prinsesstårta och kaffe då jag slår i taket! Lite uppskattning i stället för en 50-procentig nedsättning av arvodet per besök!

En anledning att man i andra länder, åtminstone i primärvården, har fler läkarbesök kan vara att läkarna där har besök för sådant som i den svenska primärvården oftast görs per telefon eller mailkontakt (receptförnyelser) eller av undersköterska/distriktssköterska eller patienten själv (blodtryckskontroller). Det är snabba, lätta besök. När vi i Sverige jobbar allt mer via andra personalkategorier blir det mera indirekta patientkontakter och färre läkarbesök, och besöken blir längre och mera krävande. Så fler besök behöver kanske inte alltid innebära en bättre vård för patienten! Men ett bekymmer är det att vi inte alltid har tid för de läkarbesök som verkligen skulle behövas. Att ge större besöksersättning torde dock snarare styra mot fler enkla snabba besök, inte mot en bättre vård för äldre multisjuka eller personer med komplicerade rehabiliteringsbehov.

Oddsen är inte särskilt höga för att dessa förslag, när de processats i landstingens administrativa apparater, enbart blir till ännu en ny administrativ uppgift för oss där vi skall visa hur vi ”prioriterat mellan administrativa krav”, hur vi ”utvecklat arbetsfördelningen mellan yrkesgrupper” och hur vi ”optimerat bemanningen utifrån patienternas behov”.

Även om tanken skulle vara god så är jag rädd att förslagen kommer att motverka sig själva - som vanligt - därför att utgångspunkten är fel. I det inverterade orkesterdiket (det där 20 dirigenter anger hur den ende instrumentinnehavaren skall spela) löser man inte situationen genom att ännu en dirigent (Myndigheten för vårdanalys) anger takterna för effektivare spelande.