De senaste åren har statens stöd till de nationella kvalitetsregistren ökat kraftigt. I år satsas 220 miljoner direkt i kvalitetsregisteröverenskommelsen med Sveriges Kommuner och landsting. Dessutom ingår 418 miljoner i stöd- och stimulansmedel för användning av kvalitetsregister i satsningarna på äldrevård och psykiatri.
Men enligt en ny granskning från Riksrevisionen är satsningarna inte utformade för att skapa ett lokalt engagemang för att inregistrera fler uppgifter och att använda resultaten i kvalitetsarbetet.
– Vi har sett indikationer på att när man pumpar in så mycket pengar finns det en risk för bieffekter i vården, säger projektledaren Petra Jonvallen.
Bland annat pekar man på risken för toppstyrning när man satsar stora pengar på att få upp täckningsgraden genom prestationsersättningar till landstingen. Det undergräver principen att det ska vara frivilligt för vårdenheterna att medverka och riskerar leda till att registren upplevs som en administrativ börda snarare än ett hjälpmedel.
Det förekommer till exempel att landsting centralt beslutat om obligatoriskt medverkande i och användande av kvalitetsregister.
– Det är goda intentioner, men man glömmer bort att det finns lokala initiativ till kvalitetsförbättring som riskerar att trängas undan när det blir ett stort fokus på att alla ska registrera, säger Petra Jonvallen, som säger att det finnas andra sätt att följa upp sådana lokala initiativ än genom kvalitetsregister.
– Man gjorde ju uppföljningar tidigare, innan kvalitetsregistren kom.
Riksrevisionen påpekar också att det faktum att inrapporteringen till ett register ökar inte är någon garanti för att användningen av resultaten ökar, vilket också visat sig i praktiken i landstingsrevisioner och i uppföljningar av äldrevårdsöverenskommelsen.
Man varnar också för risken att ekonomiska incitament riktade mot enheterna för att få upp täckningsgraden kan leda till att data i registren blir mindre tillförlitliga.
– Vi har fått höra sådana berättelser, och det finns belagt i forskning att starka ekonomiska incitament påverkar folks beteenden, säger Petra Jonvallen.
När staten började ge stöd till kvalitetsregistren var det kvalitetsarbetet som stod i centrum. Men Riksrevisionen uppmärksammar att i samband med att statens finansiella bidrag ökat markant de senaste åren har det börjat talas allt mer om registrens roll för forskning och innovation. Det riskerar att förstärka upplevelsen av att registren inte är till för verksamheterna själva.
– Det finns väldigt många som vill väldigt mycket med de här registren. Det är viktigt att det inte finns någon tvekan om vad statens intentioner är.
Riksrevisionens rekommendation är att regeringen överväger att minska sina satsningar på kvalitetsregistren, framför allt den prestationsbaserade delen, och att man prioriterar de viktigaste områdena. Dessutom bör regeringen tydliggöra statens framtida ansvar för de nationella kvalitetsregistren.