Bristen på neurologer får konsekvenser i Karlstad och Trollhättan

– Arbetsgivaren gör allt vad den kan. Men det är svårt att rekrytera neurologer. Och om det saknas personer så får inte förändringarna full effekt, säger arbetsmiljöinspektör Inger Högstedt som samtidigt konstaterar att arbetsbelastningen fortfarande är för hög och att personalen har stressymtom på Norra Älvsborgs länssjukhus, (Näl).
– Läget är inte bra. Jag förstår att det finns en frustration.

För ett år sedan gjorde Nordvästra Götalands läkarförening en 6:6a-anmälan till Arbetsmiljöverket på grund av den dåliga arbetsmiljön (LT 15/2013). Då hade antalet överläkare i neurologi snabbt minskat från 6 heltider till 2,8. Sedan dess har ytterligare en överläkare sagt upp sig och en går inom kort i pension. Då finns bara en överläkare kvar, som ensam ska leda de nya specialisterna. Flera rekryteringsförsök har gjorts både i Sverige och utomlands utan att ge några resultat.

– När det står och hänger på en person blir det skört, säger Ulrika Mattsson Kölfeldt, vice ordförande i läkarföreningen.

Hon är besviken över att ärendet läggs ner.

– Bekymren är kvar. Det är fortfarande inte balans mellan bemanning och uppdrag och läkarna upplever fortfarande samma höga stress- och frustrationsnivå.

Neurokliniken i Trollhättan är inte ensam om att ha problem. Nyligen slog elva ST-läkare och specialister i neurologi på Centralsjukhuset i Karlstad larm i ett brev till landstingsledningen. De beskriver en ohanterlig arbetsbörda med långa patientköer, daglig övertid och kollegor som har slutat på grund av den stressiga arbetsmiljön.

I april ska vårdplatserna dessutom utökas inom neurologin. Ett uppdrag som enligt läkarna är omöjligt att klara om inget görs. De föreslår därför att landstinget väntar med att utöka vårdplatserna tills situationen är löst. Ett annat föreslag är att ST-läkarna ska slippa jourveckorna tills verksamheten kommit i balans. I dag har neurologin ingen egen jourlinje. ST-läkarna och specialisterna ingår i stället i primärjourlinjen på medicinkliniken vilket gör att de tillbringar en stor del av sin arbetstid utanför neurologkliniken.

– Den svenska neurologin är väldigt undermåligt utbyggd jämfört med många andra länders, säger Svenska neurologföreningens ordförande Martin Gunnarsson.

Glappet mellan tillgång och efterfrågan blir allt mer kännbart. Enligt Martin Gunnarsson visar det sig främst på två sätt: det blir svårt att rekrytera eller tydligt att neurologerna inte används på rätt sätt.

– På en del mindre sjukhus tillhör neurologin den allmänna medicinkliniken och neurologerna deltar i medicinjourlinjen i stället för att nyttjas till det som de är bäst på.

Antalet neurologer har ökat i Sverige sedan 1990-talet. 1995 fanns det 2,4 neurologer per 100 000 invånare, 2011 var det 3, 8. Men efterfrågan har ökat ännu mer. Den medicinska utvecklingen har lett till ett växande behov av neurologisk kompetens.

– Det är ett paradigmskifte. Vi håller på att förvandlas från en diagnostisk till en mer terapeutisk specialitet. En glädjande utveckling – men det verkar ta lång tid att uppmärksamma beslutsfattarna på den. Vi har försökt påpeka detta i nästan tio år, säger Martin Gunnarsson som efterlyser ett helhetsperspektiv. Han tycker att landstingen mest bryr sig om att se över sitt eget hus, och alltför sällan vänder blicken utanför det egna sjukhusets väggar. Neurologföreningen har haft svårt att hitta en part att driva frågan mot. De har i stället valt att lägga sin kraft på att driva fram kvalitetsregister och nationella riktlinjer.  

– Om Socialstyrelsen sätter sin stämpel på att man behöver följa upp patienter med neurologisk sjukdom på ett visst sätt och det inte fungerar, kan det kanske bli politiskt kännbart, säger Martin Gunnarsson.