Fram till reformen 2002 drevs sjukhusen i Norge av landets 19 fylken, som ungefär motsvarar de svenska länen. Det var stor skillnad på tillgången till sjukvård i olika delar av landet, och på många håll en stor brist på kapacitet.

Reformen innebar att sjukhusen förstatligades, och de drivs nu av fyra regionala hälsoföretag. Arne Refsum, tidigare ordförande i norska Overlegeforeningen, är kritisk mot hur reformen genomfördes:

– Processen gick för snabbt, säger han. Vi gick in i en ny organisationsform utan att diskutera vilka problem den skulle lösa. Det verkliga problemet, bristen på kapacitet, diskuterades inte.

Arne Refsum deltog i ett seminarium i Stockholm fredagen den 14 mars, anordnat av Sjukhusläkarna. Allt som allt ser han vissa positiva resultat av reformen, till exempel en centralisering av vissa behandlingar till högspecialiserade centrum. Men de långa väntetiderna finns kvar.

– De första sju–åtta åren talades det extremt mycket om ekonomi, säger han. Nu är det möjligt att tala mer om kvalitet.

Den nya, borgerliga regeringen har sagt att de fyra regionala hälsoföretagen ska avskaffas. Vad som ska komma istället är inte känt. Inom Overlegeforeningen är meningarna delade mellan de som vill ha kvar de fyra hälsoföretagen, och de som vill lägga sjukhusen direkt under staten. Men en sak är klar, säger Arne Refsum:

– Ingen vill tillbaka till det gamla systemet med 19 fylken. Det fungerade inte.

År 2007 genomförde Danmark en stor sjukvårdsreform, som innebär att sjukvården styrs och organiseras av fem regioner. Regionerna är politiskt styrda men får inte ta ut någon skatt. Den största delen av finansieringen kommer från staten.

Förhandlingarna om pengarna sker varje år och är ett sätt för staten att styra, säger Anja Mitchell, ordförande i danska Overlægeforeningen. Sundhedsstyrelsen, den danska motsvarigheten till Socialstyrelsen, har också stor makt att styra sjukvården.

Jämför man med det svenska systemet, har staten i Danmark betydligt större inflytande över sjukvården – trots att denna inte är förstatligad.

Att jämföra med det svenska systemet var också syftet med seminariet, och därför deltog sjukvårdspolitiker från fyra av de svenska riksdagspartierna. Socialminister Göran Hägglund (KD) stack i vintras ut hakan, när han berömde den norska modellen och förklarade att de svenska landstingen borde avskaffas.

På seminariet fick han stöd av sin partibroder Anders Andersson, ledamot i Socialutskottet:

– Sedan KD fick hand om Socialdepartementet har vi gjort en rad tillfälliga satsningar på olika angelägna behov, som till exempel kömiljarden, säger han. Men nu är det dags att ta lärdom av Danmark och Norge.

– Jag vet att det är svårt att få med en del av mina alliansbröder, men som KD har vi en tydlig agenda. Vi är beredda att avskaffa landstingen för att få en jämlik sjukvård.

Anders Andersson fick inte medhåll från de andra politikerna. Helene Hellmark Knutsson, oppositionslandstingsråd (S) i Stockholm, pekade snarast i motsatt riktning:

– Vi socialdemokrater tror inte på stora omorganisationer för att få en bättre sjukvård, säger hon. Snarare behövs det mindre detaljstyrning. »Låt proffsen vara proffs«, som Stefan Löfwen skrivit i en debattartikel.