Trots att de i princip är samma förening är de dels specialitetsföreningar hos Läkarförbundet, dels sektioner hos Läkaresällskapet. Något som orsakar förvirring, enligt Anders Bengtsson, utvecklingsdirektör på Läkarförbundet.
– En del identifierar sig mer med sällskapet, andra med förbundet och en del ser sig mer som självständiga föreningar utan någon starkare koppling till någon av dem.
Ett annat problem är att krockar av olika slag uppstår. Anders Bengtsson ger remissförfaranden som ett exempel. I remisserna till förslaget om specialitetsindelning, tyckte förbundet en sak och sällskapet en annan. Något som, enligt Anders Bengtsson, riskerar att försvaga läkarkårens ställning gentemot beslutsfattaren.
Ett annat exempel som han lyfter upp är att förbundet ordnade ett fortbildningsmöte för specialitetsföreningarna i höstas, utan att känna till att sällskapet hade planerat ett liknande möte för samma målgrupp två dagar senare.
Specialitetsföreningarna/sektionernas ställning hos förbundet och sällskapet skiljer sig åt. Sektionerna utgör en grund för Läkaresällskapets verksamhet, medan specialitetsföreningarna har en mer anonym roll inom förbundet. De har exempelvis inte några platser i fullmäktige.
– Formellt har de inget inflytande, men reellt har de det. Bland annat genom att vi använder dem väldigt mycket som remissinstans, säger Anders Bengtsson.
Frågan om specialitetsföreningarnas roll och ställning inom Läkarförbundet har varit uppe för diskussion flera gånger tidigare. Att den lyfts igen nu, beror enligt Anders Bengtsson bland annat på att förbundet har fått in förslag på stadgeändringar från föreningar som vill ta bort önskemålet om att medlemmarna bör vara med i Läkarförbundet. En ändring som Läkarförbundet sagt nej till eftersom specialitetsföreningarna räknas som delföreningar. I dag har varje förening sina egna stadgar. Nu har förbundets centralstyrelse i stället beslutat att nya gemensamma, så kallade normalstadgar tas fram i dialog med Läkaresällskapet och specialitetsföreningarna. Tanken är att normalstadgarna ska innehålla skrivningar som bör vara desamma för alla. Det kan handla om vilka som får vara medlemmar och vilket inflytande föreningarna har i olika frågor.
– Det handlar inte om något formell organisationsutredning eller om att specialitetsföreningarna ska få mer inflytande, utan snarare om att tydliggöra vissa saker. Normalstadgarna blir en utgångspunkt för fortsatta diskussioner, säger Anders Bengtsson.
En annan fråga som förbundet fått från specialitetsföreningarna under hösten, och som nu ska utredas närmare, är vilket stöd som de kan få från förbundet i exempelvis juridiska och ekonomiska frågor.
Enligt Filippa Nyberg, VD för Svenska läkaresällskapet, är sällskapet positivt till att Läkarförbundet ser över föreningsstadgarna.
– Det är alltid bra att titta på hur vi jobbar och det finns en hel del att klargöra. I dag finns det säkert oklarheter från oss i SLS och SLF om hur våra organisationer ser ut och diskussionsfrågor som behöver tas upp.
I vissa fall tror hon att det kan vara bra med samordning mellan förbundet och sällskapet av möten kring aktuella frågor. Ett exempel är fortbildning.
– Vi samarbetar ju nu sedan 2013 om Medicinska riksstämman, det ser vi mycket positivt på, säger Filippa Nyberg.
Däremot är det, enligt sällskapets ordförande Kerstin Nilsson, nödvändigt att organisationerna fortsätter att fungera som två separata remissinstanser.
– Vi diskuterar gärna gemensamma frågor och där vi har samma utgångspunkt och samma tankar, agerar vi naturligtvis gemensamt. Men vi är inte en facklig organisation och våra utgångspunkter kan i en del frågor skilja sig åt.
