Läkaren Federico Vancheri, som är knuten till Centrum för allmänmedicin, har bland annat studerat hur runt hundra läkare i Stockholmsområdet respektive Sicilien bedömer risken för hjärtsjukdom hos sina patienter inom en tioårsperiod.
Syftet var att ta reda på vad som påverkar läkarnas bedömning och beslut att sätta in behandling samt hur de skattar riskfaktorer. Skillnaderna är stora, visar avhandlingen. Bedömningen varierar beroende på vilken läkare patienten träffar och i vilket land som undersökningen görs.
– Det är anmärkningsvärda skillnader, både mellan olika doktorer och geografiskt. Det tyder på att bedömningen påverkas av faktorer som inte har något direkt samband med den faktiska risken och att etablerade riktlinjer och verktyg inte används i den omfattning som vore önskvärt, säger Federico Vancheri i ett pressmeddelande.
Läkare rekommenderas att göra en riskbedömning för patienter som inte tidigare har hjärt- och kärlsjukdom eller diabetes om det finns tydliga riskfaktorer, till exempel att patienten röker, är överviktig, har högt blodtryck eller höga blodfetter.
Läkarna underskattade generellt riskerna jämfört med skattningar som gjorts med Framinghamskalan. Det fanns även stora skillnader mellan olika specialister. Kardiologer tenderade att bedöma risken som lägre, jämfört med allmänläkare och invärtesläkare. Nya läkare och kvinnliga läkare var mest noga med att följa riktlinjer om när läkemedel bör ges. Svenska allmänläkare ordinerade lipidsänkande behandling i lägre utsträckning än sina italienska kollegor. Detta trots att bedömningen grundades på identiska fall.
Federico Vancheri och hans forskarkollegor tror att resultaten kan påverka hur beslutsstöd utformas.
– Målet är att dessa patienter ska få vetenskapligt baserade och individuellt anpassade råd och att de ska vara likformiga, oavsett vilken läkare man träffar, säger Federico Vancheri i pressmeddelandet.
Avhandlingen presenterades vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet.
