Silje Lene Michaelsen på sin arbetsplats i Norge.

Foto: Läkare utan gränser

Uppdraget i Sierra Leone var hennes första fältuppdrag för Läkare utan gränser, berättar läkaren Silje Lene Michaelsen på organisationens hemsida. När hon åkte till Sierra Leone i början av juni hade det första ebolafallet ännu inte upptäckts. Målet var att arbeta med lassafeber, en mindre farlig släkting till ebola.

I takt med att ebolaepidemin växte blev arbetet allt mer inriktat mot ebola och veckorna innan hon insjuknade arbetade hon i ett nybyggt ebolacenter i staden Bo. På kvällen den 4 oktober kände hon sig sjuk och tempen visade lindrig feber. Dagen efter tog hon ett blodprov som visade att hon hade ebola. Hon flögs i en lufttät »kuvös« till Norge och Ullevåls sjukhus, där hon vårdats. Men nu är hon friskförklarad och smittar inte längre.

»Jag hade väldig tur och det känns inte som att jag har haft ebola. Människor som har haft och har ebola i Afrika har en helt annan upplevelse än vad jag har haft«, skriver Silje Lene Michaelsen och framhåller att alla smittade inte ens har turen att få plats på ett ebolacenter.

Berättelsen präglas av tacksamhet över den högklassiga vård hon fått i Norge, men också av den hjälplöshet och frustration hon kände under de månader hon såg sjukdomen sprida sig i Västafrika samtidigt som omvärlden stod passiv. »Varje dag insjuknade fler och varje dag tänkte jag att epidemin hade blivit lite svårare att stoppa än vad den var dagen innan.« Att omvärlden nu börjat hjälpa med konkreta insatser – inte bara med ord och pengar – är bra, menar Silje Lene Michaelsen, men väldigt sent.

Hon skriver vidare att hon är glad att många anmält sig som volontärer till Västafrika och inte skrämts av att hon smittades och önskar dessa personer lycka till.

Den norska läkaren är en av två internationella medarbetare hos Läkare utan gränser som smittats av ebola. Totalt har 23 medarbetare smittats. Sju har tillfrisknat, medan 13 har avlidit.

Fler artiklar i Läkartidningen om ebola-utbrottet