Tiden som specialist utgör den längsta perioden under en läkares karriär, ändå är det den del där kompetensutvecklingen är minst reglerad. Det konstaterar Läkaresällskapet i ett nytt policydokument, där man lanserar en modell för att säkra att alla läkare har möjlighet att utveckla sin kompetens.

Modellen utgår från att den enskilde läkaren tillsammans med arbetsgivaren gör upp en fortbildningsplan, baserad på läkarens önskemål och verksamhetens behov. Läkaren dokumenterar sedan fortlöpande sina fortbildningsaktiviteter i en »portfölj«.

Som stöd i bedömningen av vad portföljen bör innehålla är tanken att sektionerna tar fram rekommendationer och ett poängsystem för att bedöma fortbildningsaktiviteterna. En förebild som lyfts fram är det arbete som pågår inom Svensk förening för allmänmedicin, SFAM, med att ta fram en rekommendation för vad som bör ingå i allmänläkares fortbildning.

För att möta eventuella framtida krav på recertifiering av läkare föreslår Läkaresällskapet vidare att man i samverkan med sektionerna skapar en organisation för en »certifierande granskning« av enskilda läkares fortbildningsportföljer med regelbundna tidsintervall. Resultatet av granskningen kan sedan »tillställas« berörd myndighet om det skulle bli aktuellt med formella krav på dokumenterad kompetens.

För att belysa hur förutsättningarna för fortbildning ser ut i de olika verksamheterna vill man att de dokumenterade fortbildningsaktiviteterna redovisas på aggregerad nivå i nationella jämförelser. Till grund för denna redovisning kan enligt Läkaresällskapet även ligga inspektioner av enskilda kliniker enligt en modifierad »SPUR-modell«, det vill säga som de läkarledda granskningarna av ST-utbildningen.

De två sista förslagen liknar de projekt som Läkarförbundet för närvarande arbetar med för att främja läkares fortbildning. Det handlar dels om en fortbildningsrankning som bygger på enkäter till enskilda medlemmar, modellerad på Sylfs framgångsrika AT-rankning, dels om det man kallar fortbildning i dialog, som är en frivillig, »SPUR-liknande« granskning av fortbildningskvaliteten på kliniknivå.

Att Läkaresällskapet nu lanserar snarlika tankar på egen hand kan tolkas som att de två läkarorganisationerna går i otakt när det gäller arbetet för att främja läkares fortbildning. Men det förnekar Stefan Lindgren, vice ordförande i Läkaresällskapet.

– Vi köper Läkarförbundets modell, men vi tror att det behövs mer. Det behövs dessutom en modell för att värdera att enskilda läkare får fortbildning på ett tillfredsställande sätt.