– Vi kan inte smitta i vården. Då jobbar vi på fel sätt.
Orden kommer från hygiensjuksköterskan Eva Edberg, som den här morgonen håller till i sitt arbetsrum på tolfte våningen i en av de äldre byggnaderna på Västmanlands sjukhus, Västerås. Häruppe är utsikten över landskapet och Mälaren strålande och ger en känsla av att allt kanske ändå är möjligt. Om man verkligen vill.
Eva Edberg förstärker bil-den. Efter år av målmedvetet arbete för att minska förekomsten av vårdrelaterade infektioner (VRI) i länet ser hon och hennes kolleger resultat. I Sveriges Kommuner och landstings senaste rapport lyfts Västmanland ut som en förebild. På sjukhuset i Västerås uppskattas knappt sju procent av patienterna i den somatiska slutenvården få en vårdrelaterad infektion, jämfört med rikssnittet på nio procent.
– Jag tog nog med mig lite nytt när jag kom hit 2004. Vårdhygien hade inte synts så mycket i sjukhusets övriga verksamheter tidigare men jag ville visa upp oss, säger Eva Edberg.
Hon berättar att hon var med och ordnade en informationsdag för sjukvårdspersonalen i Västmanland redan 2006 för att synliggöra hygienrutinerna. Men kanske var det inte förrän 2008 som vårdpersonalen insåg infektionsriskerna på allvar. Då kom VRE-utbrottet (vankomycinresistenta enterokocker) på länets sjukhus, som ledde till att 267 patienter smittades.
– Det var en resa som hette duga. Det tog tre år innan vi kunde avskriva utbrottet, säger Eva Edberg och pekar på artiklar om händelsen i lokaltidningen VLT på bordet framför sig.
I Västerås började VRE-utbrottet på hematologen där Maria Eckerrot, överläkare på medicinkliniken, då jobbade. Hon minns katastrofkänslan väl. Hur chocken kom först, sedan tron att det bara var otur. Därefter insikten om att det spred sig.
– Vi blev som pestsmittade. Vi har mycket utbyte med Uppsala som började kräva att våra patienter skulle scree-nas för att få komma dit. Det kändes hopplöst, som att vi aldrig skulle få bukt med det. Att det skulle explodera, berättar hon och beskriver hematologens dåvarande lokaler som »världens sämsta« för vård av infektionskänsliga patienter.
– Jag var en förkämpe för att vi måste få en ny vårdbyggnad. VRE-utbrottet blev en del i den debatten, vi kan nästan tacka det för att vi fick våra enkelrum till slut, säger hon till Läkartidningen.
Till höger om Maria Eckerrot står en stor poster uppställd vid väggen med en bild på henne själv iklädd vita arbetskläder. Bilden togs i samband med en ny e-utbildning som sjukhuset startade 2008 för att få vårdspersonalen att klä sig rätt och sprita händerna. Maria Eckerrot blev en förgrundsfigur när hon övergick till hel arbetsdräkt i stället för den tidigare läkarrocken med egna kläder under.
– Innan vi började med VRI-arbetet i Västerås kunde vi titta på läkare som kom hit från S:t Göran i vita byxor och skjorta och tänka att det ju inte gick att skilja dem från sjuksköterskorna! Men nu i efterhand tänker jag: Hur i hela friden kunde vi i Västerås jobba som vi gjorde innan? Så snuskigt, säger hon.
Även Stefan Ström, överläkare på intensivvårdsavdelningen i Västerås, blev en frontfigur när han framträdde på en plansch iklädd blåa arbetskläder, plastförkläde och handskar.
– Jag ville synliggöra problemet och sa ifrån till läkare som inte hade rätt kläder. Även undersköterskorna sa till, de kände att de hade stöd uppifrån, berättar han.
Samtidigt – mitt i kaoset kring VRE-utbrottet – slogs hygiensjuksköterskan Eva Edberg av tanken: Vad gör städenheten egentligen? Insikten om att även den måste med på tåget ledde till en helt ny syn på städpersonalens arbete och till en satsning på kompetensutveckling som fortfarande pågår.
Städpersonalen utbildades i vårdhygien och fick lära sig att även de ska jobba i arbetsdräkter som byts minst en gång per dag, att de ska sprita händerna, ta av sig klockor och smycken och ta på sig ett plastförkläde när de städar toaletter. Att städvagnen ska hållas fri från personliga föremål, att rent och smutsigt material inte får blandas på städvagnen och att moppar bara används en gång – sen ska de tvättas.
– En mopp som används i flera rum kan bli en enorm smittspridare. 2008 gjorde jag miljöodlingar i vårdrum som städats av vårdpersonal, där patienter med VRE legat. De klibbiga bakterierna fanns kvar. Det hjälper inte att hälla på ett starkt medel, man måste bearbeta ytan mekaniskt. Gnugga, säger Eva Edberg, som insåg vikten av att få in proffsen – det vill säga städpersonalen – i den patientnära städningen.
Själv har hon gått en vidareutbildning i mikrobiologi och nyligen hållit en kurs för städpersonalen om resistenta bakterier. Nästa år ska även vårdpersonalen utbildas i städteknik.
– Det är inte dammtussar och smuts utan mikroorganismer vi ska städa bort, poängterar Eva Edberg, som är tacksam över att sjukhuset fortfarande har kvar städverksamheten i egen regi. Det gör att rutiner kan ändras från dag till dag om så krävs.
Nere pÃ¥ blod–mag–tarm–avdelningen stannar Emelie Paulsson, hygienombud pÃ¥ städenheten, till för att växla nÃ¥gra ord med Läkartidningen. Hon delar bilden av att det skett en stor förändring. När hon började städa pÃ¥ sjukhuset för Ã¥tta Ã¥r sedan försökte hon och hennes kolleger jobba när sÃ¥ fÃ¥ som möjligt var pÃ¥ plats, gärna tidigt pÃ¥ morgonen. Allt för att inte störa eller vara i vägen.
– Vi var lite gömda, det var den rollen vi tog på oss. Nu har vi lärt oss vad vi faktiskt är bra på, att vi är en del av verksamheten och kan förhindra att patienter blir sjukare än vad de redan är, säger hon.
Erica Nyman, även hon hygien-ombud på städenheten, instämmer:
– I dag pratar vi med alla och känner oss som en del av verksamheten. Om vi är osäkra på något, som hur ett rum ska städas, så kontaktar vi Eva eller vår chef på Städ.
Men även sjukhusets organisation och mandatet att styra den ligger bakom det framgÃ¥ngsrika VRI-arbetet. Efter att sjukhuset i VästerÃ¥s 2009 fÃ¥tt ett utbrott av ESBL–bakterien pÃ¥ neonatalavdelningen – som ledde till att tre av tio smittade spädbarn dog – tillsattes en särskild grupp med operativt ansvar för smittutbrott i länet. Den sÃ¥ kallade VRI/MRB-gruppen rapporterar ytterst till landstingsdirektören och har mandat att besluta om akuta Ã¥tgärder för att minimera smittspridning.
– Redan när man projekterade den nya vårdbyggnaden i Västerås inkluderade man VRI-arbetet. Utbrotten gjorde nog att vi fick upp farten. Det kom så nära, att spädbarnen dog var väldigt traumatiskt för hela sjukhuset, säger chefläkaren Per Weitz, som sitter med i landstingets centrala patientsäkerhetsteam, som även det bildades i samband med utbrotten. Teamet ska bland annat stimulera förbättringsåtgärder utifrån avvikelserapporter och informera hälso- och sjukvårdsledningen om pågående insatser.
Samtidigt har sjukhusets månatliga VRI-mätningar, som genomförts under lång tid, också haft betydelse för framgångarna, tror Per Weitz.
– De har gjort att vi ständigt blivit påminda och satt spotlight på problemet VRI. Jag upplever att våra avdelningschefer är bra på att ta upp och hantera avvikelser på mikronivå, berättar han.
Utmaningen framöver blir att våga ta steget vidare, fokusera på detaljer men samtidigt upprätthålla de allmänna rutinerna. Avsikten är att ha infarter som fokusområde nästa år, berättar Per Weitz.
– En stor utmaning är också att uppdatera ny personal som kommer in, inflikar hygiensjuksköterskan Eva Edberg.
Innan hon lämnar sina kolleger för lunch får hon frågan om hur ett citronträd ska hanteras. Någon har flyttat in det från balkongen på en avdelning några trappor ner. Nu står det i korridoren, är det okej?
Svaret kommer snabbt men vänligt.
– Nej, absolut inte. Det finns bakterier i jorden som kan smitta.
Åtta framgångsfaktorer
SKL har tillsammans med 16 landsting och regioner identifierat åtta framgångsfaktorer för att förebygga vårdrelaterade infektioner, VRI, i sluten somatisk specialistvård. Med hjälp av de så kallade punktprevalensmätningarna som genomförts på landets sjukhus sedan 2008 identifierades sjukhus och landsting som hade hög respektive låg förekomst av VRI. Därefter gjordes intervjuer med landstings- och sjukhusledningar, verksamhetschefer, läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och experter för att få fram skillnaderna mellan dem med hög och dem med låg VRI-förekomst.
De åtta framgångsfaktorer som landstingen kan använda i sitt fortsatta arbete för att minska förekomsten av VRI är:
VÃ¥rdrelaterade infektioner ses som oacceptabla
Hygienriktlinjer ses som självklara
Riskbedömningar ger proÂaktiva arbetssätt
Goda lokalmässiga förutsättningar skapas
Konsekvent budskap och regelbunden återkoppling
Städning ses som en viktig del
VÃ¥rdhygien och verksamÂheter samarbetar tätt
Fokuserad ledning som agerar via adekvata kanaler
Läs mer i SKL:s rapport »Vårdrelaterade infektioner, framgångar som förebygger«
Vårdrelaterade infektioner beräknas kosta 6,5 miljarder per år
Sedan 2009 har andelen vårdrelaterade infektioner legat på omkring nio procent för hela landet, men förekomsten skiljer sig mellan sjukhus och län.
Under åren 2012 och 2013 fick i genomsnitt sex procent av patienterna i Västmanland vårdrelaterade infektioner, jämfört med närmare tolv procent i Östergötland.
De vårdrelaterade infektionerna beräknas enligt SKL orsaka 750 000 extra vårddagar årligen, motsvarande 6,5 miljarder kronor.
Uppemot en tredjedel av infektionerna tros kunna förebyggas, vilket skulle frigöra drygt 600 vårdplatser årligen eller 2 miljarder kronor.
