Staffan Lundström kom till Stockholms sjukhem första gången 1995. Efter ett år som underläkare på den palliativa slutenvårdsavdelningen hade han bestämt sig:

– Jag var helt övertygad om att det var detta jag ville ägna mitt liv åt – palliativ medicin och svårt sjuka, säger han. Mest för att det finns så fantastiskt mycket att göra och utveckla. Men jag kände också en personlig kallelse att göra detta, och jag tror jag är duktig på det.

Han utbildade sig till onkolog på Radiumhemmet, och kom tillbaka till Stockholms sjukhem 1999 som specialist. I dag arbetar han huvudsakligen med forskning och utbildning. Bland annat har han lagt upp en femveckors studentvald kurs i palliativ medicin för termin 11 i läkarprogrammet. Kursen är fullsatt och har fått mycket positiv feedback, säger han:

– Många säger att det här borde vara obligatoriskt. Det är ingen annan som talar om smärta och död, fast alla läkare kommer att möta detta.

Stockholms sjukhem har satsat på en förhållandevis stor enhet för forskning, utveckling och utbildning, där man bland annat bedriver mycket forskning i samarbete med Karolinska institutet. Staffan Lundström ser ett samband mellan denna satsning och att Stockholms sjukhem inte är vinstdrivet:

– Vi ska inte ge vinst till någon ägare, utan all vinst som genereras går in i vårdverksamheten. Till exempel avsätter stiftelsen en bra summa pengar till forskningsavdelningen, där vi har relativt stor frihet att arbeta utan att någon övervakar oss. Vi har frihet att ta initiativ och att nappa på frågor och anbud.

– För ett år sedan skapade till exempel jag och mina kollegor en palliativ körkortsutbildning för alla stadens onkologer. Vi hade 140 onkologer här på utbildning. Det hade jag aldrig kunnat göra om jag var anställd på Karolinska universitetssjukhuset.

– Frågan kommer inte, och det finns inte resurser att ta hand om den. Här finns resurser, lokaler och personal – och en vilja. Det där lilla extra tror jag inte finns i en vinstdriven privat verksamhet heller.

Stockholms sjukhem drivs av en stiftelse som grundades 1867 av den kände Stockholmsläkaren Magnus Huss. Huss startade en insamling där han så småningom fick ihop över 250 000 kronor, och det nya sjukhuset kunde börja byggas på Kungsholmen i Stockholm.

Syftet med sjukhuset och stiftelsen var att erbjuda vård för långvarigt eller obotligt sjuka. Även om både sjukdomspanoramat och behandlingsmetoderna har förändrats radikalt, så är syftet fortfarande detsamma. I dagens sjukhusvärld innebär det att Stockholms sjukhem, förutom att vara ledande inom palliativ medicin, har särskild kompetens i allmänmedicin, geriatrik, rehabilitering och vård- och omsorgsboende.

I dag har Stockholms sjukhem drygt 200 sjukhusplatser på Kungsholmen och i Bromma, nära 200 platser för avancerad sjukvård i hemmet, öppenvårdsmottagningar och cirka 100 platser i vård- och omsorgsboende. Totalt har man cirka 750 anställda.

– Storleksmässigt är vi som ett mindre landsortssjukhus, säger sjukhusdirektören Elisabet Wennlund. Hon är specialist i geriatrik och kom till Stockholms sjukhem 2008 från privata Capio S:t Göran. Tidigare har hon också arbetat i landstingsdriven sjukvård, och hon tycker det är intressant att jämföra de tre driftsformerna.

I stiftelsens grundregler står det ända sedan starten att arbetet ska grunda sig på professionalism och personligt engagemang. Tre värderingar ska stå i centrum: omtanke, respekt och kunskap.

– De här värderingarna är en drivkraft som delas av hela organisationen, framhåller Elisabet Wennlund. Vi utgår från dem i alla våra processer och styrdokument, och vi har en bemötandeutbildning för alla nyanställda.

– Vi som arbetar i vården, oavsett driftsform, har liknande drivkrafter. Men det som är unikt för vår stiftelse är våra värderingar. Vi arbetar med värderingsfrågor hela tiden. Då blir det en otrolig genomförandekraft.

Stockholms sjukhem har 13 vårdavtal med landstinget, och driver på så sätt sjukvård på samma villkor som andra vårdgivare i Stockholms län. Men pengarna som Magnus Huss samlade in har förvaltats väl, och ger lite extra rörelsefrihet.

Stiftelsens avkastning används till fastigheter – där man har gjort omfattande arbeten med nybyggnader och renoveringar de senaste åren – parken, eget kök och FoUU-enheten.

– Naturligtvis måste vi klara oss inom vårdavtalen, säger Elisabet Wennlund. Men därutöver satsar stiftelsen på den här extra kvaliteten.