– Jag har nästan inte hittat ett enda ersättningssystem som belönar kontinuitet, sa Göran Stiernstedt. Foto: Göran Segeholm
Göran Stiernstedt framträdde vid ett symposium om samordning och kontinuitet i sjukvården den 5 december. Symposiet anordnades av Läkarförbundet, som just nu utreder hur man ska ställa sig i dessa frågor.
Bakgrunden är att systemet med PAL, patientansvarig läkare, avskaffades 2010. I stället ska det utses en fast vårdkontakt, men denna behöver inte vara läkare och ofta utses ingen fast kontakt alls.
Göran Stiernstedt, nationell samordnare för effektivare sjukvård, identifierade bristande kontinuitet som ett stort problem i svensk sjukvård. Han hänvisade bland annat till en årlig internationell enkät från The Commonwealth Fund, som visar att Sverige är sämre än andra länder när det gäller kontinuitet i vårdkontakter, information till patienten och att koordinera vården för de som behöver det.
– Ökad kontinuitet frigör resurser, och patienterna vill ha kontinuitet, sade han och förvånades över att detta inte återspeglas i ersättningssystemen:
– Jag har nästan inte hittat ett enda ersättningssystem som belönar kontinuitet.
På många håll i sjukvården arbetar man dock på eget initiativ med kontinuitet. Vid cancerkliniken i Umeå har man gjort det länge, berättade verksamhetschefen Elisabeth O Karlsson. Man tar så långt möjligt in patienterna direkt till kliniken, inte via akuten. Alla patienter får angivet i journalen vem som är ansvarig läkare, och man har som mål att minst 50 procent av en patients alla planerade öppenvårdsbesök ska vara hos samma läkare. Under detta verksamhetsår har man också lagt in kontinuitet som en kvalitetsindikator i verksamhetsplanen.
I Läkarförbundet ska man nu diskutera kontinuitetsfrågan i olika fokusgrupper, och siktar på ett färdigt dokument till sommaren. Frågan väcktes i och med att PAL togs bort. Men inte heller PAL fungerade särskilt bra, underströk förbundsordförande Heidi Stensmyren.
– Vi vill inte återinföra PAL precis som det var, sade hon. Kanske behövs PAL för vissa patientgrupper men inte för andra. Det kan hända att det behövs någon form av lagstiftning, men det måste vara ett flexibelt system.
