Med samverkan mot bättre IT i vården

Patientens egen journal är i centrum och med den kommunicerar alla andra.

Scenariot målades upp av allmänläkaren Ingrid Eckerman som satt i publiken på ett symposium om IT i vården på Medicinska riksstämman.

– Jag som patient bestämmer vem som får titta på vad, och akutpersonal ska kunna titta på vissa delar, fortsatte Ingrid Eckerman.

– Ett drömscenario, replikerade Henrik Moberg, kansliråd från Socialdepartementet, men påpekade att det måste gå att dela information och samtidigt bibehålla integritet.

Att det går att komma hela vägen dit var Henrik Moberg tveksam till.

– Jag förstår inte integritetsdiskussionen, sa Anne Carlsson, ordförande, Reumatikerförbundet. Hur kan det vara integritetskränkande att jag bestämt vem som ska få titta i min journal?

IT-symposiet har varit ett återkommande inslag på Medicinska riksstämman under flera år. Upplägget har också varit ungefär detsamma: representanter för myndigheter, SKL och branschen, frågas ut om vad de gjort under året och vad som komma skall. I år var utfrågarna Nina Rehnqvist, ordförande, SBU, och Karin Båtelson, förste vice ordförande i Läkarförbundet, ordförande i Sjukhusläkarna och klinisk neurofysiolog, Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg.

Göran Petersson, eHälsoinstitutet, Linnéuniversitetet, Kalmar och ordförande i Läkaresällskapets IT- kommitté, inledde med att blicka tillbaka till 2013 års symposium.

– Då ställde vi frågan: Hur ska patienten och professionen få nytta av IT? Och vi svarade: Genom att myndigheter och huvudmän samverkar och genom en nära dialog mellan leverantörer och profession.

Samverkan – och rollfördelning – kom ofta upp i inläggen också på årets symposium.

– Något av det viktigaste nu är att hitta en rollfördelning, sa till exempel Hans Karlsson, chef för avdelningen för vård och omsorg, Sveriges Kommuner och landsting, och påpekade:

– Det är illa nog med frustration över krånglande system. Men det värsta är att användare är frustrerade när systemen fungerar som de är tänkta att fungera.

– Landsting, kommuner och stat måste samarbeta, slog han fast.

Lars-Erik Holm, generaldirektör, Socialstyrelsen, tyckte att det nya samarbetet mellan Stockholms läns landsting, Västra Götaland och Region Skåne om vårdinformation (det så kallade 3R-samarbetet) är lovande. Hans Karlsson höll med:

– De andra landstingen har sagt att duger det åt dem duger det åt oss, sa han, och hoppades att det leder till en bra upphandling.

Anna Léfèvre-Skjöldebrand, VD, Swedish MedTech, underströk vikten av leverantörernas samverkan med professionen.

– Vi har god tradition i Sverige av att arbeta tillsammans. Det får vi inte släppa.

Dock beklagade hon att de i vården som väljer att engagera sig i samarbetet är de med specialintresse för IT.

– De som är minst intresserade ska vara de som engagerar sig, sa Anna Léfèvre-Skjöldebrand.

Anne Carlsson efterlyste pengar, närmare bestämt en miljard, från staten och från samma håll ett uppdrag till myndigheterna att de ska samverka.

När paneldeltagarna sedan fick berätta vad de kunde lova till nästa år, medan de filmades av utfrågaren Karin Båtelson, handlade flera löften också om samverkan, och hur den skulle bli bättre.

Bland de övriga löftena fanns ett från Lars-Erik Holm om att han på nästa års symposium ska redovisa hur många onödiga intyg i vården som tagits bort. Tillsammans med SKL ska Socialstyrelsen nu ta sig an den stora floran av olika intyg i vården, och ta fram generiska modeller. Lars-Erik Holm lovade också att den nationella informationsstrukturen omfattas av fler begreppsområden och att ett antal dokumentationsmallar ska vara tillgängliga.

Medan Torsten Håkansta, generaldirektör eHälsomyndigheten, lovade en pilot för den nationella ordinationsdatabasen, NOD, som kommer att innehålla patientens samlade läkemedelslista.

Deltagarna kom också in på strukturering av informationen.

Lars-Erik Holm hade hoppats att Socialstyrelsen skulle kommit längre vad gäller normeringen av vårddokumentation.

– Men juristerna bromsar, sa han.

Vilket Nina Rehnqvist, ordförande, SBU, reagerade mot.

– Visst måste det finnas utrymme för er att säga vad vårddokumentationen ska innehålla, sa hon.

Men både Lars Erik Holm och Henrik Moberg menade att här handlar det om en balansgång för att inte komma för långt in på det kommunala självstyret.

Hans Karlsson tyckte dock att just hur vårddokumentationen ska se ut inte är av intresse att bestämma lokalt.

E:t i e-hälsa var också uppe till diskussion.

På sikt ska e:t bort, ansåg Hans Karlsson, eftersom det ska vara en naturlig del av verksamheten.

Kristina Söderlind-Rutberg, Läkaresällskapets etikdelegation och narkosläkare, Linköpings universitetssjukhus, föreslog att det lilla e:t kunde vara kvar i smyg och stå för empati och etik. Symposiet hade i år rubriken eLäkekonst – går det att förena empati och high tech. Etiken kom dock inte upp spontant i inläggen, utan fick särskilt efterlysas av utfrågarna. Något som noterades av Kristina Söderlind-Rutberg.

– Man behöver ha med det lilla e:t. Annars förlorar vi ett väsentligt perspektiv.