I ett år har Göran Stiernstedt som nationell samordnare grubblat över hur resurserna i vården kan utnyttjas bättre och hur personalen ska få mer tid för patienterna. Nu har han sammanfattat sina slutsatser så här långt i en promemoria som ska ligga till grund för fortsatta diskussioner.

Den viktigaste faktorn som hindrar effektivt resursutnyttjande är enligt promemorian organisation och arbetssätt som inte stödjer patientens väg genom vården. Landstingen behöver enligt Göran Stiernstedt arbeta mer med produktions- och kapacitetsplanering för att motverka flaskhalsar och annat som påverkar patientens väg genom vården.

En av de punkter som lyfts fram är att bemanningen bör styras av behov och belastning, och inte som i dag av de anställdas individuella önskemål. För ett bättre utnyttjande av personalresurserna bör olika personalgrupper schemaläggas parallellt så att inte brist på en personalkategori uppstår. Detta försvåras dock enligt promemorian av läkarnas joursystem, där uttagen av jourkomp gör det svårt att planera läkarresurserna. Frågan om läkarnas jourer är därför något som ska analyseras vidare i utredningen.

Ett annat hinder för effektiviteten som Göran Stiernstedt pekar på är icke ändamålsenliga styrsystem. Det handlar om ersättningssystem som blivit allt mer detaljerade, vilket inte bara genererar administration utan styr personalen mot att göra saker som kan vara irrelevanta i det enskilda fallet och – genom att fokusera på processer och inte resultat – riskerar att konservera gamla och ineffektiva arbetssätt. Slutsatsen är att landstingen behöver lägga om ersättningssystemen så att de styr mer mot innovation och patientkontinuitet och lämnar utrymme för personalens egna bedömningar.

Även den statliga styrningen behöver ses över; bland annat rekommenderas färre men tydligare prestationsbaserade ersättningar. Dessa förutsätter ju ofta nya mätningar som ger mer administration.

Det tredje stora hindret för ett effektivt resursutnyttjande är otillräckligt verksamhetsstöd till personalen. Här handlar det bland annat om dåliga IT-system som inte kommunicerar med varandra och om svåröverblickbara journaler. Det handlar också om avsaknaden av nationella kunskaps- och handläggningsstöd som är anpassade efter personalens behov och helst integrerade i journalen.

För att åstadkomma genomgående och långsiktiga förbättringar när det gäller informationssystemen rekommenderar Göran Stiernstedt ett nationellt omtag där staten tar ett tydligare ansvar. En statlig IT-miljard som matchas av lika mycket pengar från landstingen och kommunerna bör inrättas.