Allmänläkaren har blivit något av en »curlingläkare«, enligt DLF. För att primärvården ska bli den bas för hälso- och sjukvården som den bör vara och för att läkare ska vilja utbilda sig till specialist i allmänmedicin krävs en förändring. Allmänläkaren kan inte fortsätta göra allt för alla.

– Primärvården ses i väldigt hög grad som en mädchen für alles. Det har gjort att vi har en situation som inte är bra. Man måste definiera sitt åtagande, säger DLF:s ordförande Ove Andersson.

Distriktsläkarföreningen liknar primärvården vid en »gränslös amöba« där allmänmedicinarna, som utgör 16 procent av läkarkåren, ska utföra en orimligt stor del av det samlade behovet av hälso- och sjukvård. Primärvårdsuppdraget har enligt föreningen utvidgats utan tillräcklig dialog och snarare utifrån övriga samhällets behov än patienternas behov.

DLF vill därför starta en diskussion om allmänläkarens roll och primärvårdens uppdrag. I dagarna skickas en skrift ut till samtliga medlemmar, men även till landstingspolitiker och riksdagspolitikerna i socialutskottet samt offentliga och privata arbetsgivarföreträdare.

Att de valt att sätta med foten just nu beror bland annat på debatten om vem som ska göra vad i vården som väckts i och med Göran Stiernstedts utredning om ett effektivare resursutnyttjande inom hälso- och sjukvården.

– Vi befinner oss i en tid av förändring. Många har synpunkter på vem som ska göra vad i primärvården. För att vi ska kunna föra den diskussionen på bästa sätt är det viktigt att man från den minsta vårdcentralen upp till Rosenbad har professionens perspektiv med sig, säger Ove Andersson och fortsätter:

– Det här är en uppmaning till kollegorna runt om i landet. Vi måste se till att vara med och styra utvecklingen.

I diskussionsskriften skriver DLF att varje vårdcentral, arbetsgivare, huvudman och politiker måste börja prata om vårdcentralens uppdrag. Den enskilda vårdcentralens utveckling ska utgå från en samlad bedömning av vilka uppgifter som bör och kan göras utifrån patienternas behov och resurserna som finns.

En annan ödesfråga är läkarbemanningen. Föreningen lyfter ett varnade finger: Allmänläkarrollen riskerar att bli deprofessionaliserad. Att det råder brist på specialister får inte leda till att man tummar på kraven för läkarna som jobbar inom primärvården. DLF anser att alla landsting måste se till att överutbilda ST-läkare i allmänmedicin under de närmaste åren.

– Gör vi inget nu gällande vårt uppdrag och bemanningen så kommer primärvården bli en arbetsmarknad som inte är lockande för läkare. Då kommer vi inte att kunna bryta den nuvarande bemanningssituationen och göra primärvården till en tillräckligt stark bas, säger Ove Andersson. 

Vad blir ert nästa steg efter diskussionsskriften?

 – Vi kommer fortsätta med denna diskussion via våra kontakter med politiker och beslutsfattare. Det här arbetet måste börja överallt i landet om vi ska stärka primärvården. Det här är ett av de viktigaste skälen till att  många upplever att de inte kan göra ett bra jobb.

Distriktsläkarföreningens nio teser för fortsatt diskussion

  • Den allmänmedicinska specialistutbildningen behöver tydliggöras utåt. Det finns fortfarande beslutsfattare som inte vet att allmänmedicin är en egen disciplin.
  • Den allmänmedicinska specialistens åtagande utgår från och begränsas av den allmänmedicinska specialistkunskapen.
  • Läkarrollen i primärvården måste stärkas, den allmänmedicinska specialisten har den högsta kompetensen i primärvården. 
  • Den allmänmedicinska specialistens uppdrag är att vara expert och lyfta fram den bästa lösningen för patienten – patienten ska inte styra det medicinska beslutsfattandet.
  • Bristen på allmänläkare får inte leda till att kraven sänks vad gäller enskilda läkares kompetens och kliniska förmåga. Primärvården får inte bli en tillflyktsdisciplin för läkare som misslyckats inom andra.
  • En god arbetsmiljö måste alltid vara i fokus. 
  • Verksamheterna på vårdcentralerna måste revideras så att de samlade resurserna och kompetenserna används optimalt.
  • Primärvården måste styras och ledas av de som har insikt i vad som menas med allmänmedicinsk professionalitet och hur primärvårdens uppdrag kan utformas.
  • Primärvården är inget serviceorgan för hemlös problematik, patienterna måste ta ett större ansvar för sin egen hälsa.