Ägarprövningsutredningen tillsattes av den tidigare Alliansregeringen, som ett svar på debatten om vilka krav som bör ställas på privata företag som är verksamma i välfärdssektorn. Under arbetets gång har regeringen bytts ut, och utredaren Cristina Eriksson Stephanson överlämnade på onsdagen slutbetänkandet till civilminister Ardalan Shekarabi (S).
Utredaren konstaterar att flera områden i den svenska välfärdssektorn har öppnats snabbt för privata utförare, att kapitalbehoven varit begränsade och att ingen särskild kompetens eller erfarenhet har efterfrågats.
– Avregleringen av välfärdssektorn har präglats av en viss aningslöshet. Vi behöver införa ytterligare krav på de aktörer som vill verka inom sektorn, fastslår hon.
De som vill driva fristående skolor och förskolor, liksom privata utförare inom socialtjänsten, måste enligt utredningens förslag visa att de har insikt, erfarenhet och lämplighet att driva sådan verksamhet – och dessutom långsiktiga ekonomiska förutsättningar. För att få bedriva hemtjänst kommer det att krävas tillstånd från Inspektionen för vård och omsorg, IVO.
När det gäller privat sjukvård föreslås däremot inga förändringar. I dag krävs det inte något tillstånd för att få bedriva hälso- och sjukvårdsverksamhet i Sverige. Däremot måste både offentliga och privata vårdgivare anmäla sin verksamhet till IVO.
Utredaren har jämfört situationen i Sverige med den i fem andra europeiska länder: Danmark, Norge, Finland, Holland och England. Det finns stora skillnader mellan systemen, men i samtliga dessa länder finns krav på tillstånd eller registrering för att få bedriva verksamhet inom sjukvården.
Tillståndsgivningen föregås av en prövning av framför allt kompetens och organisation, men även av en analys av verksamhetens ekonomi. Kraven går därmed längre än det svenska kravet att vara anmäld till ett register.
Utredningen lägger dock inga förslag på detta område.
