Efter att narkosläkaren friades 2011 omplacerades hon av Karolinska universitetssjukhuset till en vuxenavdelning, då chefen på BIVA ska ha motsatt sig att hon kom tillbaka dit. När hon inte accepterade blev hon uppsagd.

Att narkosläkaren fick sluta trots att hon fullständigt frikändes innehåller »en djup såväl moralisk som facklig dimension«, enligt motionen från Sjukhusläkarna i Stockholm. Man pekade på att en kollega som faktiskt gett det narkosmedel, tiopental, som hittades i barnets blod, fick arbeta kvar.

– Vi måste hjälpa henne. Jag har jobbat med fallet i tre år och sett hur hon fick gå från sjukhuset utan ursäkt. Vi måste kräva att hon återanställs, sa Marta Christensson från Sjukhusläkarna i Stockholm.

Styrelsen hade ställt sig bakom att man skulle begära en ursäkt från Karolinska, men argumenterade ganska kraftigt mot att man skulle agera i anställningsfrågan. Man menade att det var ett personärende, som därmed borde drivas av Karolinskas läkarförening.

Men Kim Stranger från Sjukhusläkarna i Stockholm menade att frågan rör alla läkare.

– Hon blev rakt av frikänd i domen. Det är en rättsskandal, och därför går det utöver ett vanligt personärende och är en facklig fråga.

Gunnar Söderqvist, även han från Sjukhusläkarna i Stockholm, höll med:

– Vi säger inte att Sjukhusläkarna ska förhandla, men det finns många andra sätt vi kan påverka. Narkosläkaren behöver allt stöd för att få upprättelse.

Efter votering fick styrelsen ge sig, och det beslutades att Sjukhusläkarna både ska driva kravet på en ursäkt och på återanställning.

Detta skedde på fullmäktigemötets andra dag. Dagen innan hade man fått besök av folkhälso-, idrotts- och sjukvårdsminister Gabriel Wikström. Femtio dyrbara minuter utan prutmån hade ministern avsatt, vilka inleddes med att han berättade om de största politiska utmaningarna på vårdområdet. Den allra största är enligt honom kompetensförsörjningen.

– Vad gör att man träder in, vad gör att man stannar kvar och inte flyttar till Norge eller slutar helt och hållet? Det är en väldigt viktig fråga för staten engagera sig i.

Andra stora utmaningar är vårdens IT-system, som enligt Gabriel Wikström blivit en politisk fråga eftersom »de fungerar så erbarmligt dåligt«, samt att förbättra samarbetet, såväl mellan olika delar i vårdkedjan som mellan olika administrativa nivåer (läs kommuner och landsting).

När delegaterna efter detta fick ställa frågor undrade en av dem hur ministern tänkte att läkare ska få tid till de andra uppgifter de har utöver att vårda patienter: forskning, utbildning och utveckling.

En del av svaret ligger enligt Gabriel Wikström i den miljard för att stärka professionerna som fanns med i den budget som riksdagen röstade ned.

– Men vi måste börja diskussionen om man kan släppa uppgifter till varandra över professionsgränser, och se till man använder de kompetenser man har på rätt sätt.

Efter att en delegat retoriskt undrade om ministern ville låta sin pressekreterare ta över hans arbete, medgav han att han var lite ute efter att provocera, men menade att arbetet på sina ställen går på slentrian och att det behövs en diskussion om rätt personer gör rätt saker.

Just så kallad task-shifting var föremål för en motion från Göteborgs läkarförening som fullmäktige ställde sig bakom. Enligt beslutet ska Sjukhusläkarna verka för att överföring av arbetsuppgifter enbart sker när övertagande personalkategorier har kompetens och befogenhet att hantera dessa uppgifter och när det medför en organisatorisk eller kostnadsmässig effektivisering.

Sjukhusläkarna ska också verka för att Läkarförbundet uppdaterar sin policy för nätjornaler. Enligt den ska patienter kunna anmäla en avvikande mening i anslutning till en anteckning. Landstinget i Uppsala län har nu hänvisat till denna skrivning när man beslutat införa en kommentarsfunktion i nätjournalerna.

Det senare är man från läkarfackligt håll i Uppsala starkt kritisk till, bland annat på grund av oklarheter kring juridiken. Och intentionen från Läkarförbundet, enligt Anna Rask-Andersen från Sjukhusläkarna i Uppsala, var bara att man skulle kunna ange att man har en avvikande mening, medan diskussionen skulle tas direkt med doktorn.

Sjukhusläkarnas ordförande Karin Båtelson berättade att hon redan varit i kontakt med Läkarförbundets råd för läkemedel, IT och medicinteknik, som kommer att se över policyn.

Läs även:

Fallet på Astrid Lindgrens barnsjukhus – samlingssida!

Missnöje med ledarskap får läkare att sluta

Missnöje med chefer och ledarskap är en vanlig orsak till att läkare säger upp sig, enligt undersökningar som gjorts i Norrbotten och Halland och som presenterades på Sjukhusläkarnas fullmäktigemöte. 

Mot bakgrund av de kraftigt ökande kostnaderna för hyrläkare i Norrbotten har sjukhusläkarna i Norrbotten skickat en enkät till 45 sjukhusläkare som slutat en tjänst i landstinget de senaste fem åren där man frågat om orsakerna.

Av dem som svarade angav hela 55 procent brister i ledningen som ett  – av i vissa fall flera – skäl till uppsägningen. Närmare en tredjedel angav att ett direkt dåligt ledarskap var ett  skäl.

I Halland tillfrågade Hallands läkarförening 69 sjukhusläkare och primärvårdsläkare som slutat de senaste två åren om skälen. Av dem som svarade (52 procent) angav en av fyra att de hade slutat på grund av missnöje. Av dem angav tre av fyra att missnöjet gällde dåliga relationer på arbetsplatsen, varav relationen till chefen dominerade. Fyra av tio angav att missnöjet gällde brister i ledarskap och arbetsstyrning.

Av samtliga svarande angav hela tre av fyra att uppsägningen hade gått att undvika, framför allt med ett annat ledarskap.

– Det visar hur otroligt viktigt ledarskapet är för att behålla personalen. Glädjande nog verkar  man ha insett detta och Regionledningen arbetar nu intensivt med frågan, säger Katarina von Bothmer Östling från Sjukhusläkarna i Halmstad.

Undersökningarna visar också att intresset från arbetsgivarna att ta reda på varför anställda slutar är litet. I Norrbotten hade åtta av tio inte fått något avslutningssamtal. I Halland hade tre av fem som hade rätt till ett avslutningssamtal inte fått erbjudande om ett sådant.