Det anser Läkarförbundet, som presenterar sin PAL-politik i Almedalen den här veckan. Förbundet förespråkar dock inte lagreglering, utan tycker det är bättre att vårdgivarnas arbete med kontinuitet stimuleras än ses som en pålaga.
Patientansvarig läkare, PAL, bör återinföras som begrepp i vården. En lagreglerad PAL-funktion kan dock slå fel. Det är viktigare att vårdgivarna stärker sitt arbete med läkarkontinuitet utifrån behov och verksamhetens karaktär, anser Läkarförbundet, som efter en grundlig utredning och en remissomgång bland delföreningar inom förbundet under våren nu format en politik i frågan.
– Det finns en bred enighet om att återgå till en PAL-funktion. Vi kan se det i yttranden från lokal- och specialitetsföreningar men även från de fokusgrupper som varit en del av utredningsarbetet, säger Elin Karlsson i Läkarförbundets förbundsstyrelse.
– Men det handlar inte om att gå tillbaka till PAL som det fungerade fram till 2010. Det var en modell med uppenbara brister, och därför är det oerhört viktigt med noggrannhet när nya PAL ska utformas.
Den gamla PAL-funktionens 19-åriga saga, mellan 1991 och 2010, tog slut efter förslag från en statlig utredning om ändringar i hälso- och sjukvårdslagen.
Ersättaren fast vårdkontakt (FVK) har inte haft den avsedda effekten att stärka kontinuiteten i vården. Det visar Socialstyrelsens uppföljningar, och det är Läkarförbundets åsikt.
– Det märktes ganska tidigt, vilket framgick redan 2012 i en utvärdering av Socialstyrelsen, att reformen slog snett. Vi tycker också att för stort fokus hamnade på vårdteamet runt patienten, inte på behovet av en fast läkarkontakt, säger Elin Karlsson.
– Allt ansvar ska inte läggas på lagstiftarna. Intentionen från dem var snarast att komma bort från att slentrianmässigt namnge en fast läkarkontakt för alla patienter. Men tyvärr har vårdteamet alltför ofta setts som en universallösning.
Läkarförbundets utredning har sin grund i ett fullmäktigebeslut från förra året om behovet av en namngiven läkare med patientansvar.
Elin Karlsson säger att utredningen haft sin utgångspunkt i betydelsen av kontinuitet utifrån tre aspekter: det efterfrågas av patienterna, det är viktigt i läkarrollen och det borgar för effektivitet inom vården.
– Det finns inga förlorare i en utveckling mot bättre kontinuitet. Därför har vi förhoppningar om en bra dialog med staten och vårdgivarna för att kunna få ett nytt PAL-system på bästa sätt. Man bör dock vara medveten om att utgångsläget är ganska bekymmersamt med en betydligt lägre andel patienter i Sverige som har en fast läkarkontakt än i många andra länder.
– Vi tror att det kan leda fel – att fokus blir på att uppfylla lagkraven och att vi hamnar i samma sits som med både nuvarande lagstiftning och gamla PAL, med brister i den lokala anpassningen. Det är bättre att en ny PAL-funktion stimulerar vårdgivarnas arbete med kontinuitet och samverkan än ses som en pålaga.
De senaste årens utveckling mot att kontinuiteten i läkarkontakterna tonats ner visar på ett tydligt behov av att återinföra patientansvarig läkare som begrepp, anser Läkarförbundet.
Förbundets förslag är att rätten till PAL som fast vårdkontakt gäller fler patientkategorier än livshotande tillstånd. Även de med kroniska sjukdomar, allvarliga och komplicerade sjukdomstillstånd, sköra och multisjuka äldre samt patienter med nedsatt autonomi bör omfattas.
PAL ska generellt vara legitimerad läkare, med vissa möjligheter att ta sig an rollen under ST-tjänstgöring.
– Ett problem som vi inte kan bortse från är att läkarbristen, framför allt inom primärvården, försämrar kontinuiteten. Därför är det viktigt att staten tar ett tydligare ansvar för kompetensförsörjning i linje med vad förbundet krävt tidigare, säger Elin Karlsson.
– På många håll finns goda intentioner för en bra kontinuitet mellan patienter och läkare. Men då krävs att det finns resurser och att det är möjligt med PAL-uppdrag som bygger på lokala förutsättningar och rutiner.
Viktiga delar i Läkarförbundets PAL-strategi:
- Patientansvarig läkare (PAL) ska gälla som begrepp inom vården.
- Ett nytt PAL-system måste bygga på lokal anpassning och dialog mellan fack, arbetsgivare och staten. Lagreglering är en tveksam väg att gå.
- Fler sjukdomsgrupper än livshotade tillstånd ska ha rätt till PAL.
- PAL bör vara legitimerad läkare, men med möjlighet för PAL-skap även för ST-läkare.
