I dag finns det cirka 1 000 så kallade taxeläkare, privatläkare som är verksamma på nationella taxan (lagen om läkarvårdsersättning, LOL), i Sverige.

2009 ändrades lagen så att taxeläkarna fick möjlighet att sälja sin etablering. Men på flera håll har läkarna ändå mötts av ett nej från landstingen, som i stället har hänvisat köpande läkare till ersättning inom ramen för vårdvalet – om det finns inom den specialitet som läkaren verkar.

Men det innebär också att de måste uppfylla kraven som ställs i regelboken för det aktuella vårdvalet.
– Vi har hävdat att det inte är rimligt att man ska kunna tillmötesgå alla de kraven. De är alldeles för omfattande. Många av taxeläkarna jobbar ensamma, säger Camilla Morath.

Flera läkare har, med hjälp av Läkarförbundet, överklagat landstingens beslut till förvaltningsrätten – som har gått på läkarnas linje. Sedan tidigare finns domar från exempelvis Skåne och Västra Götaland som ger taxeläkare rätt att sälja sin verksamhet. Men i Stockholm, där det största antalet taxeläkare är verksamma, har rättsläget inte prövats förrän nu.

Förra sommaren överklagade en Stockholmsläkare, som ville sälja sin praktik och fick nej av landstinget, beslutet till förvaltningsrätten. Nu har domen kommit, som innebär att även Stockholms läns landsting tvingas backa.

– Domstolen gick på vår linje, precis som övriga domstolar har gjort. De menar att vårdvalet i Stockholm gällande allmänmedicin är för omfattande, och därför har inte landstinget haft fog att avvisa hans ansökan, säger Camilla Morath och fortsätter:

– Är man läkare inom allmänmedicin och vill sälja sin etablering, innebär detta att landstinget ska hjälpa dig att gå ut med ett försäljningsförfarande.

Sven Söderberg, ordförande i Svenska Privatläkarföreningen, välkomnar domen.
– Stockholm har tidigare hävdat att de har så smalt vårdval att det går att jämföra med att arbeta på nationella taxan. Men det är alltså fel.

Han ser flera fördelar med den nationella taxan jämfört med vårdval. En är att taxan ger möjlighet till mindre läkarmottagningar. En annan att ersättningssystemet är mer förutsägbart och enhetligt.
– Med vårdvalet är man helt i händerna på landstingets nycker. Taxan förhandlas regelbundet för hela landet, vilket vi ser som en stor fördel, säger Sven Söderberg.

 

 Nationella taxan – kort historik

  • 1994 Lagen om läkarvårdsersättning införs. Under det första året rådde fri etableringsrätt, men sedan 1995 har det varit krav på samverkansavtal med landstingen. I praktiken har ytterst få nya samverkansavtal slutits sedan 1995.
  • 2007 EU-kommissionen meddelar att man anser att landstingens samverkansavtal med sjukgymnaster, som liknar taxeläkarnas avtal, strider mot EU:s upphandlingsregler.
  • 2009 Möjlighet skapas för taxeläkare att sälja sin verksamhet, genom att landstingen upphandlar ersättningsetableringen.
  • 2010 Utredningen om patientens rätt i vården (SOU 2009:84) föreslår en ny etableringsform för privata specialistläkare som ska ersätta taxan. Förslaget får mycket kritik av remissinstanserna och har inte genomförts.
  • 2011 1,9 miljoner läkarbesök görs hos taxeläkare. Besöken utgör 10 procent av alla besök i den öppna specialistvården och 4 procent av alla besök i primärvården.
  • 2012 Mona Boström, som på regeringens uppdrag utrett om den nationella taxan ska vara kvar, föreslår att systemet ska upphöra den 31 december 2018 och att inga nya ersättningsetableringar får ske efter den 31 december 2013. 
  • 2013 Socialdepartementet beslutar att taxan ska vara kvar, men att systemet bör utvecklas.

Källa: Nationell taxa – slutredovisning av uppdrag, Mona Boström samt Läkartidningen