Professor David Watters, ordförande i RACS, ber om ursäkt på föreningens webbplats. Foto: Skärmdump
Det var efter signaler om att diskriminering, mobbning och sexuella trakasserier var vanligt förekommande inom kirurgin i Australien och Nya Zeeland som RACS tillsatte en expertgrupp vars uppdrag var att ta reda på hur utbrett problemet är.
»Resultatet är, uppriktigt talat, chockerande«, säger RACS ordförande David Watters i en video på det australisk-nyzeeländska kirurgsällskapets hemsida. Varannan specialist och ST-läkare (Fellow respektive Trainee) i Australien och Nya Zeeland uppger sig ha utsatts, och på sju av tio sjukhus känner man till fall av diskriminering, mobbning eller sexuella trakasserier från kirurger de senaste fem åren.
David Watters riktar nu en ursäkt å alla kirurgers vägnar till dem som utsatts: »Enskilda individer har vittnat om den förödande effekt detta har fått för dem, både på det personliga och det yrkesmässiga planet«, säger han.
Enligt rapporten är det seniora kirurger som missbrukar sin maktposition som står bakom de värsta fallen av mobbning. När det gäller sexuella trakasserier bedöms en faktor vara den sneda könsfördelningen bland kirurger, som lett till en kultur där olämpliga beteenden inte ifrågasätts.
Andra faktorer som rapporten pekar på är rädsla för att ödelägga karriären om man klagar samt bristande träning i ledarskap och handledarskap hos dem som ska utbilda nya kirurger. Att den sneda könsbalansen kvarstår inom kirurgin anses bland annat bero på arbetsvillkor som gör det svårt att kombinera yrket med familj.
RACS ska presentera en handlingsplan i november som ska fokusera på tre områden: kultur och ledarskap, utbildning och klagomålshantering
Agneta Montgomery, ordförande för Svensk kirurgisk förening, säger att frågor om trakasserier och diskriminering diskuteras i föreningen, men hon har ingen siffra på hur vanligt problemet är bland svenska kirurger.
– Jag tror inte att det är ett stort eller växande problem. Däremot kan det finnas problem med kulturen på enskilda kliniker, precis som på andra arbetsplatser.
När det gäller den sneda könsbalansen inom kirurgspecialiteten, som pekas ut som ett av problemen i den australiska rapporten, framhåller Agneta Montgomery att 25–30 procent av föreningens medlemmar i dag är kvinnor. Bland dem som är födda 1970 eller senare är könsbalansen helt jämn.
– Vi har kommit ganska långt i Sverige när det gäller könsfrågor jämfört med länder med ett mer hierarkiskt system. Jag hör ofta från kirurger med utländsk bakgrund att vi har ett bra arbetsklimat.
