Under den analyserade tidperioden, 1989–2014, har antalet sjukhusinläggningar böljat upp och ned i stora vågor. Toppåret var 1991 med 903 000 vårdtillfällen. Därefter sjönk antalet fram till 2002, då siffran var 766 000. Kurvan vände efter det uppåt till en ny topp på 837 000 år 2012, för att åter minska till 822 000 år 2014, den lägsta siffran på fem år.
Utvecklingen är en kombination av olika faktorer, som åldrande befolkning, nya behandlingar, sjukdomar som i högre grad handläggs inom öppenvården samt förbättrad diagnostik. Skillnader mellan enskilda år kan bero på i fall influensasäsongen varit svår eller mild.
Går man tillbaka till 1989 är den sjukdomsgrupp där den största minskningen skett sjukdomar i ögat och näraliggande organ. För katarakt och näthinneavlossning har i stort sett all slutenvård försvunnit (minskning 98 respektive 91 procent). Två stora grupper som också minskat är prostatacancer och bröstcancer (25 respektive 22 procent), trots en ökad incidens under perioden.
Kronisk njursvikt är den sjukdom där antalet sjukhuspatienter ökat mest (mer än 400 procent). Förklaringen tros vara åldrande befolkning, bättre överlevnad för dialyspatienter och fler med diabetes. Antalet vårdade för psykiska störningar orsakade av narkotika har tredubblats från cirka 3 000 patienter till cirka 10 000.
