Bemanningen på en vårdcentral har mycket stor betydelse för hur nöjda läkarna som arbetar där är med sina möjligheter till fortbildning. Läkarna fick frågor om sex olika former av fortbildning, och svaren på alla frågorna visar samma mönster: ju sämre bemanningen är på vårdcentralen, desto fler läkare är missnöjda med sin fortbildning.
Det visar en ny rapport från Läkarförbundets primärvårdsenkät, som offentliggörs i dagarna. Enkäten gick i våras ut till alla specialistläkare och ST-läkare i allmänmedicin som var verksamma vid landets vårdcentraler, och drygt 60 procent har svarat. Bakgrunden till enkäten presenterades nyligen i Läkartidningen (se LT nr 44–45/2015), och den nya rapporten är den första i en serie som belyser olika sakfrågor med data från enkäten. Den handlar om fortbildning.
Det visar sig att den grupp som är mest missnöjd med sin fortbildning är läkare som arbetar på vårdcentraler med mer än 50 procent vakanser. På den övergripande frågan om de anser sig ha goda möjligheter att utveckla sin kompetens inom de områden som det kliniska arbetet kräver är det bara 23 procent av de läkare som arbetar på sådana vårdcentraler som instämmer helt eller i stor utsträckning.
Att bemanningen har så stor betydelse för möjligheterna till fortbildning har inte varit känt tidigare, säger Svante Pettersson, utredare vid Läkarförbundet och projektledare för undersökningen:
– Det är nya uppgifter. De blottlägger en väldigt bekymmersam situation, där de som har en tung arbetsbörda också har sämre möjligheter att fylla på sina kunskaper.
Även om man ser till hela gruppen primärvårdsläkare är de inte särskilt nöjda med dagens fortbildningssituation. Totalt är det bara en tredjedel, 36 procent, av primärvårdsläkarna som tycker att de har goda möjligheter att utveckla sin kompetens.
Enligt Svante Pettersson är det dåliga resultatet inte överraskande. Tidigare undersökningar från Läkarförbundet visar att tiden för extern fortbildning har minskat på senare år för hela läkarkåren, och att allmänläkarna ligger i botten med drygt fem dagar per år 2012. Samma år avsatte en genomsnittlig allmänläkare en knapp timme per vecka för internutbildning – i stället för minst en halv dag per vecka som Läkarförbundet och Läkaresällskapet rekommenderar.
Vad är det då för läkare som är mest nöjda med sin fortbildning? Förutom att de arbetar på vårdcentraler med bra bemanning identifierar rapporten också faktorer som har att göra med vårdcentralens organisation.
Mest nöjda med fortbildningen är de som arbetar i småskaliga verksamheter ledda av läkare; antingen mindre företag där ägarna arbetar kliniskt eller vårdcentraler som är knutna till Praktikertjänst.
– Den här frågan har inte studerats tidigare, säger Svante Pettersson. I många länder bygger primärvården på små mottagningar där läkarna är ägare eller delägare. Vi borde studera och lära oss av dem.
– Det är väldigt positivt att regeringen nu dragit tillbaka förslaget att avskaffa obligatorisk LOV. Tvärtom behöver man fråga sig hur man ska stimulera tillkomsten av fler små, läkarledda vårdcentraler.
Läkare som är missnöjda med fortbildningen arbetar oftare än andra på vårdcentraler med många vakanser, där verksamhetschefen inte är läkare och på vårdcentraler som drivs av landstinget. Kvinnor är mer missnöjda med fortbildningen än män, något som bland annat tros bero på att fler kvinnor arbetar deltid.
Rapporten fungerar också som en öppen jämförelse mellan landstingen. På den övergripande frågan om möjligheterna till egen kompetensutveckling står Norrbotten för störst andel positiva svar, följt av Kalmar och Gävleborg.
Läkarna i Norrbotten är också mest nöjda med utrymmet för internutbildning, medan utrymmet för att kunna delta i externa kurser bedöms mest positivt i Örebro.
Läs även:
Läkarförbundets primärvårdsenkät: Norrbotten nöjdast med fortbildningen
