»Kritiken mot oss har varit rättmätig«

När Olivia Wigzell tillträdde som generaldirektör för Socialstyrelsen den 1 oktober 2015 var det första gången på 11 år som myndigheten inte leddes av en läkare. Olivia Wigzell tvekar lite innan hon svarar när Läkartidningen undrar om det är en fördel eller en nackdel som generaldirektör för Socialstyrelsen att inte ha en yrkesmässig förankring i vården.

– Det kan absolut vara en fördel i vissa lägen att ha en förankring i vården, men då ska man komma ihåg att i lika många lägen behövs förankring i socialtjänsten, i föreskrifts- och regelarbete, i etiskt tänkande, i funktionshinder- eller integritetsfrågor. Så jag tror inte att det är läkarkompetensen som är nyckeln till allt annat, utan det är en sådan bredd i de färdigheter man behöver. Så skulle jag vilja svara.

Vilka är de prioriterade uppgifterna för Socialstyrelsen just nu?

– Just nu är det dels att stödja hälso- och sjukvården och socialtjänsten i den rådande flyktingsituationen med bra regler och vägledning och med det kunskapsstöd som behövs. Och det finns också ett stort problem när det gäller väntetiderna för att få legitimation om man kommer från länder utanför EU/EES-området – det är en absolut prioritet för min del att se till att de blir kortare. Sedan har vi vissa tunga uppgifter som finns med hela tiden, som att utveckla och förbättra de nationella riktlinjerna.

När det gäller de nationella riktlinjerna kom Vårdanalys i november med en rapport som visar att de inte når ut så mycket som de bör. Det händer rentav att användningen av åtgärder som bör mönstras ut ökar efter att en riktlinje publicerats.

Vad kan ni göra för att öka genomslaget för de nationella riktlinjerna?

– En sak vi jobbar mycket med är att översätta dem digitalt, så att de ska kunna gå in i beslutsstöd eller andra IT-stöd som landstingen har och kunna uppdateras automatiskt. En annan sak vi vill göra är att utveckla gap-analyser så att man kan se hur varje landsting ligger till jämfört med måltalen. Det är en skillnad att säga att det behövs en allmän förbättring i procent, jämfört med att säga att Gotland behöver förbättra för sex patienter för att nå den här höga ambitionsnivån.

Finns det inte risk att måltalen då börjar bli styrande för enskilda patienter? Om man har hittat de här sex patienterna, då kan man vara nöjd?

Olivia Wigzell roas lite av Läkartidningens fråga:

– Måltalen har ju satts tillsammans med professionen och har satts så högt att det snarare är ganska svårt att nå upp till dem. Så jag tror inte att det är en risk att de blir ett golv.

En viktig förutsättning för att vården ska bedrivas enligt best practice är att vårdpersonal har möjlighet att hålla sig à jour med kunskapsutvecklingen. Läkarförbundet och många andra professionsförbund har lyft fram att möjligheterna till fortbildning blir allt mindre i takt med att verksamheterna pressas allt mer ekonomiskt.

Delar du bilden att forbildningen har en tendens att hamna i kläm?

– Ja, jag har sett den kartläggning som Läkarförbundet gjort, och utifrån den bilden är det bekymmersamt. Jag har också hört många olika vittnesmål om att det ser ut så här. Det är möjligt att man skulle behöva låta en mer fristående part ta fram data som alla kan stå bakom, även om jag tror att även arbetsgivarna delar bilden att det är ett bekymmersamt läge.

Är en sådan kartläggning något ni kan komma att ta initiativ till?

– Nu har det bara gått två och en halv månad sedan jag började, och jag har sett att det är en stor och viktig fråga som lyfts av många parter, men vi har inte övervägt det. Men fortbildning kommer säkert att bli en fråga som vi diskuterar framöver.

I samband med implementeringen av det nya yrkeskvalifikationsdirektivet diskuterades att Socialstyrelsen skulle få utfärda en föreskrift med krav på att vårdpersonal ska kunna uppdatera sina kunskaper. Förslaget ratades av regeringen, vilket Läkarförbundet har beklagat. Men Olivia Wigzell menar att det inte hade blivit någon större skillnad.

– Vårt svar var att det skulle bli en dubbelreglering eftersom det redan finns reglerat i en annan reglering, den om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete. Men det är möjligt att vi ska föra en diskussion om den föreskriften, vad som är otydligt, hur den har uttolkats och om den är ett stöd för arbetsgivare och professionella utövare.

För några år sedan kom det mycket kritik från Läkarförbundet och andra yrkesförbund mot Socialstyrelsens långa handläggningstider vid behörighetsärenden. De problemen är i dag lösta enligt Olivia Wigzell; numera får huvuddelen av alla som utbildat sig i Sverige sina legitimationer inom två veckor. Nu är det i stället, i spåren av flyktingkrisen, ansökningar från tredjelandsläkare som samlas på hög.

– I dag har vi behandlat alla ansökningar som kom in i maj om att göra kunskapsprov och AT för att få leg. För de som har specialistutbildning är vi längre bak i kön, där behandlar vi ansökningar från september 2014. De går ju direkt ut i provtjänstgöring och möter patienter, och där krävs en mycket noggrannare dokumentgranskning.

Ni har ju fått mycket kritik för de långa handläggningstiderna. Tycker du att det har varit en orättvis kritik?

– Nej, rättmätig. Förklaringen till att det är långa tider är att det har varit en dubblering av antalet sökande. Men det har också blivit en dubblering av resurserna och vi har jobbat med »lean« och lyckats få upp effektiviteten något, och vi avslutar nu fler ärenden som kommer in, så det går åt rätt håll. Men det är alldeles för långa köer, så i det avseendet är kritiken rättmätig.

För att ytterligare påskynda hanteringen hoppas Olivia Wigzell att man under 2016 ska kunna lägga om valideringsprocessen. Man för just nu en dialog med lärosätena om att ta fram ett nytt kunskapsprov som motsvarar grundutbildningen och delar av AT. Den som klarat provet ska bara behöva göra ett halvårs praktik, i stället för som i dag en hel AT.

– Att göra ett och ett halvt års AT är väldigt svårt för den här gruppen, för man konkurrerar med andra som vill göra AT. Så om man kommer in på den här praktikperioden på sex månader är det klart att det är en stor effektivisering.

Meningen är att även specialister ska göra kunskapsprovet, förklarar Olivia Wigzell.

– Då kommer vi att kunna lägga mindre tonvikt på dokumenten, för kunskaperna kommer ändå att testas av innan man kommer ut på praktik.

Med dessa förändringar och andra hoppas Olivia Wigzell att man redan i år ska kunna se »väsentliga förbättringar«. Hon avfärdar samtidigt bestämt förslaget som förts fram om att ge tredjelandsläkare begränsade legitimationer för ett visst område, exempelvis kirurgi. Något sådant utrymme ger inte lagen, påpekar hon.

– Legitimationen i sig ger ju alla möjligheter i Sverige och Europa att jobba inom till exempel psykiatri eller primärvård. Då måste man ändra på hela EU-systemet.