Det var vid Läkarförbundets fullmäktigemöte 1998 som det beslutades att ett kollegialt nätverk för läkare skulle skapas efter förlaga från Danmark. Det berättar Inger Löfvander, personalchef på Läkarförbundets kansli och samordnare för Kollegialt nätverk.
– I slutet av 1990-talet fanns en ökande frustration därför att det var fler och fler läkare som blev sjuka och långtidssjukskrivna på grund av stressrelaterade symtom. Man förstod att det hade något med läkarrollen och med läkares arbetsmiljö att göra.
Läkarna som ingår i nätverket har valts av sin lokalförening. De representerar en stor bredd av specialiteter, från psykiatri till intensivvård. De är dock inte valda för sina specialistkunskaper, betonar Inger Löfvander.
– De som står på listan är valda av respektive lokalförening för att det är bra personer som man har förtroende för, inte för att de är specifikt kardiologer eller så. Det här är inte behandling, det är jätteviktigt att stryka under, utan det är för att man ska ha någon att bolla med som har erfarenhet av att vara läkare om arbetssituationen eller livssituationen av någon anledning blir övermäktig.
Stress, konflikter på jobbet eller att man blivit anmäld för felbehandling är sådant man kan tala om, men även mer privata saker som missbruksproblem eller sjukdom.
Varför är det viktigt att kunna tala med en annan läkare?
– Läkarna vill gärna prata med andra läkare. Man måste nästan vara läkare själv för att förstå helheten och de problem man har som läkare: att man är ensam, att man har mycket ansvar. Det hör ihop med yrkesidentiteten, tror jag att man kan säga.
Den som vänder sig till Kollegialt nätverk behöver inte vara medlem i Läkarförbundet. Man kan kontakta vem som helst av rådgivarna, oavsett var man bor, och man kan vara helt anonym. Det gör att nätverket tidigt kunnat fånga upp nya problem i läkarkåren.
– Hur det är att vara utländsk läkare, vilken problematik det medför, det var nätverket tidigare än övriga förbundet med att identifiera, för det var dit man vände sig.
De senaste åren har antalet kontakter legat stadigt runt 400 per år.
– När det var som mest i början av 2000-talet gick det upp till 700–800. Då var det mycket fokus på läkares ohälsa, så vi fick mycket marknadsföring. Det har vi inte haft de senaste åren.