Jämställdhetsutredningen föreslår i sitt betänkande »Mål och myndighet – En effektiv styrning av jämställdhetspolitiken« som kom förra året bland annat att en ny särskild jämställdhetsmyndighet inrättas under 2017. Den föreslår också att jämställd hälsa, vård och omsorg blir ett eget politiskt delmål. 

Läkarförbundet skriver i sitt remissvar att förbundet stöder utredningens förslag i dess helhet.

Betänkandet på omkring 500 sidor innehåller en analys av jämställdhetsutvecklingen de senaste tio åren, en analys av jämställdhetspolitiken under åren 2007–2014 samt en översyn av de jämställdhetspolitiska målen med förslag till förändringar. 

Vad gäller samhällsutvecklingen har inget av jämställdhetspolitikens delmål uppnåtts, enligt utredningen. Bland annat finns mycket kvar att göra för att uppnå en jämnare könsfördelning på ledande poster i arbetslivet.

Läkarförbundet skriver i sitt svar att andelen kvinnliga professorer är »orimligt låg« (24 procent) i förhållande till hur det ser ut bland doktorander och studenter och föreslår en granskning:

»Universitetens autonomi är av stor vikt men en större granskning av tillsättningen av professorer med fokus på jämn könsfördelning skulle kunna vara ett första steg. För att möjliggöra en jämnare könsfördelning inom akademin krävs en mer jämställd fördelning av forskningsanslag och förutsättningarna att bedriva forskning.«

Inte heller har målen vad gäller en mindre könsuppdelad arbetsmarknad uppnåtts, enligt utredningen. Läkarförbundet säger att även om läkarkåren är i stort sett jämställd vad gäller andelen kvinnor och män så är yrkeskåren i andra aspekter könssegregerad: horisontellt, vertikalt och internt. 

Mindre inkomstskillnader mellan könen, jämnare uttag av föräldraförsäkringen, minskad våldsutsatthet för kvinnor samt osakliga könsskillnader i fråga om hälso- och sjukvård är andra områden där utredningen ser att mycket arbete återstår. Läkarförbundet skriver:

»Genusmedicin med ökad kunskap om köns- och genusskillnader måste genomsyra hälso- och sjukvårdsutbildningarna inom alla områden. Vare sig det rör sig om våld i nära relationer, arbetsrelaterade eller sociala hälsoproblem ska genusperspektiv tillföras, eftersom en högre genuskompetens kan motverka könsnormativ diagnostik med bias i vårdsituationen. Genusperspektiv bör lyftas specifikt för att synliggöra omotiverade skillnader avseende bemötande, behandling, läkemedelsbehandling och prioriteringar inom sjukvården.«

Ett annat område som Läkarförbundet betonar i sitt svar är arbetsrelaterad sjukdom, och förbundet skriver att det är »katastrofalt« att var tredje anmälan till Arbetsmiljöverket från kvinnnor om arbetsrelaterad sjukdom har föranletts av hög arbetsbelastning, mobbning, utfrysning eller trakasserier. Att det överlag är fler kvinnor än män som drabbas av arbetsrelaterad sjuklighet och av kvalitetsbrister i vården är »nedslående« respektive »oacceptabelt«. »Större utbildningsinsatser och tydliga mål med krav på uppföljning kan leda till mer jämställd vård«, skriver förbundet.