Ökad läkarbrist senaste fem åren

Läkarbrist har funnits i Sverige sedan 70 talet! På den tid hyrde man in läkare från Danmark, Polen osv. Det kan finnas tre totalt olika orsaker till detta fenomen.

1 Man tog bort det ekonomiska incitament på 60-talet, vilket kan ha delvis varit bra, men därmed försvann också att de, som kunde något från att göra jobbet och man överlämnade det till otränade nyutexaminerade, som var nöjda med slanten dem fick. Det alltid finns människor, också bland läkare som vill helst ha obegränsat med pengar, vilket som tur, är mer sällan, måste det finnas en viss reglering men inte på det sätt det gjordes. Dessutom gick regeringen ut att berätta för befolkningen att om du har problem kan du för en billig peng söker läkare. Till en början med sökte människor som tidigare när de hade verkliga problem fysisk eller psykisk, som de inte kunde mästra själv.Detta ändrade sig rask, då med ökat skatt, ökat avgifter för FK människor menade att jag betala så mycket då måste staten göra något för mig. Ansvaret gick från patienten till staten.

2 Dålig planering. Man kan räkna ut hur många år en utbildat läkare kommer att arbeta, om man ser på de senaste 50 åren med naturlig bortfall, som immigration i andra länder, sjukdom, död etc. Motsvarande borde då antalet läkare utbildas. Kan man räkna, då blir det inte en överraskning att " plötsligt" går så och så många kirurger i pension som det skedde på 80-90 talet! Vissa specialiteter är mer ansträngande än andra med ökat jourbelastning pga pkt 1, fysisk belastning och psykisk belastning. Det kommer naturligtvis alltid vara ett visst felmarginal, men det skulle aldrig finnas en brist om arbetsplatsen är attraktiv. Då Landstingen med sina styrproblem och ökad inkompetens i ledningar inte har varit en attraktiv arbetsplats har många säkert av besvikelse också sökt sig andra yrken eller länder.

3 Att läkarbristen är egentligen ingen realitet så till vida att det finns tillräckligt med läkare , men de räcker inte för antalet patienter som söker vård, då dessa har blivit många fler. Där borde man applicera mer ingående funderingar än att befolkningen är äldre och därmed sjukare. Är det inte så, att regeringen och de ansvariga har brustit i att ge befolkningen den relevanta informationen om hur man kan bibehålla hälsan, istället för att understödja vinst orienterad industri. De flesta media lever av sensationsrapporter över vad en annan kan fixa och glömmer vad man själv kan fixa. Som tur börjar befolkningen vakna och blir mer ansvarig för sig själv och söker inte lycka genom någon annan, kanske en naturlig följd av dålig landstingsvård. Sverige skulle titta lite hur andra länder gör med information av sitt folk i hälsofrågor. Medicin har gjort stora framgånger inom vissa områden, men inte i alla och det blir lätt bortglömd, men sold som om det skulle vara sant. Skulle sjukvården vara verkligen angelägen att hjälpa människor till hälsa, istället för att underhåller sin egen industri, skulle bred folkupplysning sker, vilket måste upprepas tills den gamla föreställningen av människan avhängighet från sjukvården har nöts ur hjärnan. Information och forskning finns, men industrin verkar vara starkare och många läkare följer tyvärr okritisk den vägen.