Läkartidningen har tidigare rapporterat om Sveriges Kommuner och landstings, SKL:s, arbete med att minska behovet av hyrläkare inom psykiatrin. Under hösten har landstingen deltagit i workshops om arbetet med att minska hyrläkarberoendet. De goda erfarenheter som framkommit har samlats ihop och formats till en lista på 60 åtgärder som varje landsting kan följa. Bland annat handlar det om att komma fram till dimensioneringen av antalet doktorer, att skapa en god arbetsmiljö och attraktiv arbetsplats, att hitta nya och effektiva arbetssätt och att se över ersättningsmodellerna för de fasta läkare som kan tänka sig att jobba extra. Antalet ST-läkare i psykiatri behöver också öka.
– Det här är inte i första hand en fråga om ekonomi, som i och för sig är ett stort problem, men ett litet i förhållande till de andra som landstingen har när det gäller vårdkvalitet, kontinuitet och bristande utvecklingsarbete, säger Martin Rödholm, överläkare i psykiatri och medicinsk rådgivare på SKL:s »Uppdrag psykisk hälsa 2016«.
Enligt honom har åtgärdslistan två syften: dels att få landstinget att sätta sin egen åtgärdsplan och bedöma vad som behövs göras, dels hitta en tidplan för utfasning av hyrläkare som är rimlig utifrån den situation man har och den effekt man tror att åtgärderna kan ge.
– Det 59 första åtgärderna är lika viktiga som den 60:e, det vill säga utfasningen. Även om många landsting har kämpat och jobbat med detta, så skulle jag säga att ingen har tagit ett helhetsgrepp där man tittar på alla de här 60 delarna samtidigt.
I dagsläget har två tredjedelar av landstingen en åtgärdsplan eller är nästan färdiga med en dylik. Bland dem har en tredjedel som mål att fasa ut hyrläkare till september 2016, en tredjedel har satt målet till september nästa år och en tredje del har ännu inte beslutat om ett tidsplan.
Sammantaget inom psykiatrin är 15 procent av läkarna hyrläkare, men siffran varierar mellan landstingen. Den samlade bedömningen är dock att volymen ändå inte räcker för att klara det uppdrag som man har.
– Det finns för få psykiatriker för att täcka hela behovet i dag, även inräknat hyrläkarna. Det räcker inte att de som är hyrläkare i dag tar anställning.
Det pågående arbetet handlar inte i första hand om att sätta stopp för hyrläkare, påpekar Martin Rödholm.
– Ett ensidigt stopp löser inte det här. Det gör inte att det blir fler doktorer, bättre arbetsmiljö eller effektivare vård. När man ger sig in ett sånt här arbete gör man ju en riskbedömning: Vad får det för konsekvenser att satsa på det här jämfört att vara kvar i det man är? Man kommer inte att lösa alla problem, men det kommer att bli bättre än nu. Det arbete som gjorts i Västra Götalandsregionen de senaste åren är ett tydligt exempel på det.
Att ha stöd för idén hos läkargruppen, de andra personalkategorierna och de fackliga företrädarna menar Martin Rödholm är nödvändigt. Och att stödet dessutom sträcker sig upp till chefer på olika nivåer och till politiken.
– Den största risken är att landstingen inte tar frågan på tillräckligt stort allvar och att de inte gör alla de här åtgärderna. Att man inte satsar tillräckligt mycket för att ta sig ur det här, utan tänker att det nog löser sig eller är omöjligt, säger han.
En ny kartläggning över hur långt landstingen kommit med åtgärdsplaner och bemanning ska göras under andra kvartalet. Och Martin Rödholm tror att man genom att ta ett nationellt grepp kan dra nytta av varandras erfarenheter.
– Det sänder också ut en signal att den samlade psykiatrin i Sverige inte vill ha ett sånt här system, för det passar inte psykiskt sjuka patienter som har det största behovet av ett kontinuerligt omhändertagande och en bra kvalitet.
Läs tidigare artikel:
