När Paolo Macchiarini värvades till Sverige 2010 fick han en kombinerad anställning på KI och på Karolinska universitetssjukhusets ÖNH-klinik. Tanken var att han skulle få möjlighet att tillämpa de regenerativa metoder som han förväntades forska fram på KI.
När anställningen löpte ut efter tre år förlängdes Paolo Macchiarinis tjänst på KI. På Karolinska universitetssjukhuset vägrade dock sjukhuschefen Birgir Jakobsson att göra detsamma.
Beslutet togs trots påtryckningar från KI-ledningen, berättar han för Dagens Medicin:
– Det var ett hårt tryck från KI-ledningen på kliniken att verksamhetschefen skulle förlänga anställningen för Macchiarini. Där fanns professor och prefekt som ville förlänga.
Verksamhetschefen för toraxkliniken, där Paolo Macchiarinis sista patient i Sverige opererades, hade vid denna tidpunkt precis stoppat Paolo Macchiarini från att utföra fler operationer på kliniken, och – enligt vad som senare framkommit – informerat såväl sjukhuschefen som rektor på KI om sitt beslut. Birgir Jakobsson bekräftar att ett skäl till att han inte ville förlänga anställningen var tveksamheter kring operationsmetoden.
– Jag hade naturligtvis kommit fram till att det här inte var en metod som var redo att användas på människor, säger han till Dagens Medicin.
Ett annat skäl till att Birgir Jakobsson inte ville förlänga anställningen var att Paolo Macchiarini lät sjukhusets egna läkare ta hand om komplikationerna efter hans operationer, samt att han »inte fogade sig till sjukhusets regelverk som sjukhuset hade för utlandspatienter«. Vid denna tidpunkt fanns som Läkartidningen berättat en stark kritik på toraxkliniken mot att man fick lägga stora resurser på att ta hand om den patient som vårdats där alltsedan hon fick en konstgjord luftstrupe sommaren 2012.
Det har rests kritik mot att Paolo Macchiarinis operationer klassades som vård och inte forskning, och att de därmed inte bedömdes enligt det forskningsetiska regelverket. Birgir Jakobsson säger att han bara blev tillfrågad om den första patienten.
– Min uppfattning då var att det handlade om en dödssjuk patient vars enda livräddande möjlighet var den här typen av operation Jag tänkte inte forskning i det läget, jag tänkte att det var en humanitär åtgärd för att rädda ett liv, säger Birgir Jakobsson, som i Dagens Medicin uppger att han tog för givet att det var en metod som hade testats ordentligt.
– Jag uppfattade det som att här var det en massa specialister som ansåg att det här var moget för introduktion i mänsklig sjukvård. Då utgår man ifrån att det är testat både experimentellt och i djurförsök. Det är minimikraven, det vet alla.
