I december fick Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets generaldirektör Sofia Wallström uppdraget att utreda hur de nationella kunskapsstöden kan komma till bättre användning i vården. Utredningar har tidigare påvisat brister i efterlevnaden av de nationella riktlinjerna (se ruta).
Syftet, förklarade Sofia Wallström vid representantskapet, är att komma till rätta med de ojämlikheter som finns i svensk vård, ojämlikheter som – sorgligt nog – ökar trots att vårdens resultat generellt blir bättre.
– Den hypotes som utredningen utgår från är att om vården blir mer kunskapsbaserad blir den också mer jämlik, sa Sofia Wallström.
Utredningens uppgift är att kartlägga olika initiativ för att öka genomslaget för nationella kunskapsstöd samt analysera vilka faktorer som hindrar att de får genomslag. Ett hinder som Sofia Wallström själv pekade på är att det finns ett överflöd av kunskapsstöd i vården med olika namn och avsändare.
– Det närmast regnar ned kunskapsstöd. Då är det kanske inte så enkelt att få den effekt man vill.
Samtidigt som de är många kritiseras kunskapsstöden ofta för att ha en oklar målgrupp: patienter, vårdpersonal eller beslutsfattare. Sofia Wallström menade att behovet finns på alla nivåer, men att stöd som kan omfattas av såväl patienter/anhöriga som personal kan vara särskilt betydelsefulla.
– Forskning visar att kunskapsstöd som riktar sig till både patienter och personal får större effekt.
Ett annat hinder är att det inte finns någon som tar ansvar för hela implementeringskedjan från statliga myndigheter via vårdgivare och verksamhetschefer fram till de enskilda vårdanställda.
– Den tänkta kedjan genom systemet finns inte i verkligheten, sa Sofia Wallström.
En fråga som enligt direktiven särskilt ska utredas är de nationella riktlinjernas status. I sin regeringsförklaring i oktober 2014 aviserade statsminister Stefan Löfven att de nationella riktlinjerna skulle bli obligatoriska för att öka jämlikheten i vården. Förslaget fick strax kritik – bindande riktlinjer riskerar ju att kollidera med såväl landstingens självstyre som det professionella yrkesansvaret – och senare formulerade sig hälso- och sjukvårdsministern något mindre kategoriskt. Men nu ska utredaren ta ställning till om de åtminstone bör göras »mer« bindande. Sofia Wallström konstaterade dock att det inte är en enkel fråga.
– Det är inte säkert att det blir jämlikt bara för att det blir en lag.
Utredningen ska lämna sina förslag den 1 mars 2017. I den expertgrupp som knutits till utredningen ingår bland andra Heidi Stensmyren, Läkarförbundets ordförande.
Riktlinjer följs inte alltid
I november lämnade Vårdanalys en rapport som visade att Socialstyrelsens nationella riktlinjer har ett begränsat genomslag i vården. Exempelvis följs inte alltid tydliga rekommendationer att avstå från åtgärder.
Socialstyrelsen har i utvärderingar av enskilda riktlinjer sett att rekommenderade åtgärder används i ökande grad. Samtidigt konstaterar man att det i många fall finns betydande – och omotiverade – regionala, socioekonomiska och könsmässiga skillnader.
