Vävnadsprov som tas i hälso- och sjukvården inom ramen för löpande vård och inte sparas en längre tid är i dag undantagna från biobankslagen. Men prov som tas i forskningssyfte omfattas av lagen. Detta gäller även om proven inte är tänkta att sparas i en biobank utan ska kastas direkt efter analys.
Att proven omfattas av biobankslagen innebär att man måste ansöka till en biobank hos vårdgivaren om att få inrätta prov i biobanken och sedan få tillgång till dem. Ansökan måste granskas, godkännas, registreras och diarieföras av biobanken innan provtagningen kan starta. Proven måste också vara spårbara, även kasserade prov.
För att minska på administrationsbördan föreslår Socialdepartementet i en promemoria ett undantag så att prov som tas för forskning och som ska förstöras efter analysen inte ska omfattas av biobankslagen. Precis som vävnadsprov som tas i vårdsyfte måste proverna förstöras inom en tvåmånadersperiod för att inte anses vara sparade en längre tid.
