Den senaste tiden har den fria förskrivningsrätten och läkemedelsbehandling vid MS utanför godkänd indikation debatterats. I en hemställan till regeringen skriver LIF, de forskande läkemedelsföretagens organisation: »Trots tillgången till många godkända läkemedel sker idag – med hänvisning till den fria förskrivningsrätten – en systematisk och omfattande förskrivning av läkemedel som inte har MS som godkänd indikation«. Man skriver också att det troligtvis ligger ekonomiska hänsynstaganden bakom detta, i stället för medicinska hänsynstaganden mot enskilda patienter. Därför, menar man, behövs ett klargörande om hur den fria förskrivningsrätten ska tolkas i relation till undantag och krav i läkemedelslagen. LIF vill också att frågan utreds av ansvariga myndigheter.

Dessa myndigheter – Socialstyrelsen, Läkemedelsverket, Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket samt Inspektionen för vård och omsorg – skriver i en kommentar till LIF:s hemställan att den fria förskrivningsrätten »är en central komponent för att möjliggöra viktig läkemedelsbehandling inom många områden där behandling annars inte skulle komma till stånd«. Man menar också att kunskapen per automatik inte behöver vara otillräcklig bara för att ett läkemedel inte prövats eller godkänts för en specifik diagnos, eftersom både klinisk erfarenhet och vetenskapligt stöd för användning kan finnas.

Också Läkarförbundet, tillsammans med Läkaresällskapet och Sveriges läkemedelskommittéer, har skrivit en kommentar på LIF:s hemställan. I den ställer man sig bakom de ansvariga myndigheternas inlaga. 

I senaste numret av Läkartidningen kommenterar Emma Spak, ledamot i Läkarförbundets förbundsstyrelse och ordförande i Rådet för läkemedel, IT och medicinteknik, frågan.