David Bergman, senior forskare vid institutionen för lärande, informatik, management och etik (LIME) vid Karolinska institutet, har ansvarat för studien med samtalsgrupperna för läkare. I grupperna kom det fram att tidspress i primärvården gör att läkarna varken hinner med utbildning eller utveckling av verksamheten och att den pressade situationen också leder till att man är mindre benägen att hjälpa sina kolleger.
Som en del i en studie om teamarbete och arbetsmiljö träffades 52 läkare inom Stockholms läns sjukvårdsområde i sex olika samtalsgrupper under ett år för att diskutera vardagliga dilemman i arbetet (se Faktaruta). David Bergman, senior forskare vid institutionen för lärande, informatik, management och etik (LIME) vid Karolinska institutet, har ansvarat för studien med samtalsgrupperna. Han har sedan 2002 studerat ledarskap och organisationsutveckling inom sjukvården och menar att resultatet bekräftar den bild som tidigare framkommit i liknande studier om läkares arbetsmiljö och arbetssituation.
– Ändå var det förvånande att det handlar om så pass allvarliga svårigheter. En del läkare berättar att de är oroade för att inte kunna ta det medicinska ansvaret och för vårdkvaliteten. De har svårt att få gehör för sina förslag, trots att de sitter på den högsta kompetensen när det gäller medicin, säger David Bergman.
I gruppsamtalen framkom att arbetsmiljön är sämst för läkare inom primärvården, där tidsbrist och hög arbetsbelastning är ett stort problem. En del i problematiken är ersättningssystemet, som har en negativ inverkan på både arbetsmiljö, läkarrollen och teamarbete. Tidspressen gör att läkarna varken hinner med utbildning eller utveckling av verksamheten och den pressade situationen leder också till att man är mindre benägen att hjälpa sina kolleger. Höga krav i kombination med begränsat handlingsutrymme var också en tydlig problematik och många läkare ansåg att produktionskrav är i fokus i stället för vårdkvaliteten.
– Det är en nedåtgående spiral. Det behöver skapas utrymme för reflektion och lärande, eftersom kompetensutveckling kan vara en väg ur den här situationen. Man behöver också lyfta blicken och inte bara se det man ska hinna med i dag, utan istället fundera över vilket sätt man arbetar på och om det är rätt sätt att använda en läkares tid, säger David Bergman.
Han menar att det redan finns så många rapporter som visar hur illa det är ställt, men att studien av samtalsgrupperna tyder på att metoden kan ge en positiv effekt.
– Läkarna tyckte att de lärde sig en metod för problemlösning av sina dilemman i det dagliga. Men också att de fick stöd från gruppen, vilket gjorde att de inte kände sig så ensamma. På det sättet var metoden verksam och det kan absolut vara ett sätt att komma ur den destruktiva utveckling som man är inne i.
En stor del av läkarna upplevde en förbättring av sin arbetsmiljö och hälsa. Och flera av dem tyckte att samtalsgrupper borde vara ett kontinuerligt inslag i yrkeslivet.
– Det är ett väldigt slöseri med skattepengar att inte skapa en dräglig arbetsmiljö för läkare så att de stannar kvar på arbetsplatsen, i stället för att gå in i väggen eller sluta. I dag är det väldigt stort fokus på de kortsiktiga ekonomiska målen. Jag tror att det verkligen är värt slantarna på lång sikt att satsa på den här typen av metod för lärande och utveckling som en del av den dagliga verksamheten, säger David Bergman.
I samma forskningsprojekt ingick även en studie om teamarbete som genomfördes av forskare vid Lunds universitet. Den visade att flerprofessionellt teamarbete kan vara en del i ledet mot en bättre arbetsmiljö. Även i samtalsgrupperna lyftes det temat, och enligt David Bergman finns det en samvariation mellan väl fungerande teamarbete och en god arbetsmiljö.
– Om man lär av varandra och tar hjälp av varandra i ett team så kan arbetet fungera bättre. Den medicinska kunskapsmassan är så stor i dag att ingen läkare kan kunna allt själv, säger han.
Han tror också att läkarkollektivet och vården skulle stärkas om fler läkare var delaktiga i verksamhetsutveckling och ledningsgrupper.
– Om fler läkare fanns på ledningsnivå kunde de bidra vid bland annat prioriteringar av hur arbetstiden ska användas och vara med och påverka utvecklingen av ersättningssystemet.
Läs tidigare artiklar:
Om studien
Forskare vid Karolinska institutet har studerat en intervention med läkare från alla verksamheter inom Stockholms läns sjukvårdsområde, SLSO, genomförda enligt den så kallade Stockholmsmetoden (Backstage-metoden). Mellan åtta och tio läkare träffades vid tio tillfällen under 2014-2015 för att diskutera vardagliga dilemman i arbetet. Totalt deltog 52 läkare i sex olika samtalsgrupper. Samtalsledaren var också en läkare som utbildats under fem dagar.
Teman för samtalen var läkarnas egna dilemman och det de behövde hjälp med – såsom arbetsmiljö, läkarrollen, teamarbete, hinder för utveckling av teamarbete samt ledarskap och chefskap.
Metoden har använts i ett flertal landsting och en liknande studie har genomförts på Södersjukhuset tidigare [Bergman D. Ledarskapsprogram kan bidra till en bättre vård. Läkartidningen. 2011;108:722-5].
