Sjukvårdsministern svarade nyligen skriftligt (2015/16:1466) på en fråga från Jenny Petersson, moderat riksdagskvinna, som undrade vad regeringen tänker göra för att stärka patienternas situation enligt patientlagen och syftade på kravet på fast vårdkontakt.
»Om landstingen inte kan leverera och patienterna inte heller kan hävda sin rätt mot landstingen blir det en olycklig urholkning av det utökade patientskydd som Alliansen och Moderaterna eftersträvade«, skrev Jenny Petersson.
Gabriel Wikström svarar att han inte är nöjd med att landstingen inte lever upp till patientlagens krav och att en av den svenska hälso- och sjukvårdens utmaningar är att bli mer patientcentrerad. Det är dock inte en fråga om lagstiftning utan det är hälso- och sjukvårdens organisation som måste ändras, vilket är landstingens ansvar. Med större regioner, som nu utreds, kommer också större resurser att kunna läggas på att lösa organisatoriska problem. Landstingen får också högre generella statsbidrag, enligt svaret.
Ministern betonar också vikten av kompetensförsörjning och nämner bland annat att landstingens arbete stärks med en miljard per år från 2016, den så kallade professionsmiljarden samt att utbilningsplatserna blir fler.
Ur patientlagen:
6 kap. Fast vårdkontakt och individuell planering
1 § Patientens behov av trygghet, kontinuitet och säkerhet ska tillgodoses. Olika insatser för patienten ska samordnas på ett ändamålsenligt sätt.
2 § En fast vårdkontakt ska utses för patienten om han eller hon begär det, eller om det är nödvändigt för att tillgodose hans eller hennes behov av trygghet, kontinuitet, samordning och säkerhet.
3 § Patienten ska få möjlighet att välja en fast läkarkontakt inom primärvården.
4 § För en enskild som har behov av både hälso- och sjukvård och insatser från socialtjänsten ska en individuell plan upprättas under de förutsättningar som anges i 3 f § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).
