Hot mot psykiatrin i Sundsvall

Tyvärr skriver man inte mer utförlig vad hotet innebar, kanske inte helt oberättigat, med tanke på hur psykiatrin arbeta nu för tiden. " För kort tid att kunna samtala med patienten, mest kemisk behandling istället för att gå till botten med vari problemet ligger, som man med lite tid och god förmåga att lyssna samt erfarenhet kan få fram". Oändliga väntetider till samtalsterapi. Psykiatrin är i kris och detta är kanske bara ett symptom, men tyvärr vill ingen se elefanten i rummet, det är lättare att skylla på den andre, istället för att titta sig i spegeln, de är jo psykisk sjuka och därmed redan diskvalificerat.

Svar till Joar Guterstam: Jag uppfattar inte Birgit Sjölanders kommentar som försvar för ett "våldshot" och tycker att den kan publiceras.

Jag kanske har missförstått, tolkade Birgit Sjölander som att hon menade att det allvarliga våldshotet mot kollegorna på den psykiatriska kliniken kunde vara "inte helt oberättigat, med tanke på hur psykiatrin arbetar nu för tiden". Jag vänder mig starkt emot tanken att hot om våld skulle vara en berättigad väg framåt om vården inte fungerar som man önskar. Sådant förväntar jag mig att läsa bland nättrollen på Flashback, inte i Läkartidningen. Uppenbarligen har Per Gunnarsson tolkat Sjölanders inlägg annorlunda, även om hon även i sin andra kommentar bara fortsätter i samma anda: vi som arbetar i psykiatrin får uppenbarligen skylla oss själva eftersom vi gör ett så dåligt arbete, saknar inlevelseförmåga etc. Att Gunnarsson i sin kommentar satt våldshot inom citationstecken tolkar jag dock bara som slarv, även om det ser ut som ett ytterligare förringande av denna allvarliga fråga.

Det kan aldrig vara berättigat eller acceptabelt med hot om våld oavsett grunder för det.