– Det utbildas i genomsnitt två barnonkologer per år och det tar femton år att utbilda en. Lägg därtill att var femte specialist är över 60 år så förstår man att det är en omöjlig ekvation, säger Kerstin Sollerbrant, forskningschef på Barncancerfonden till Ekot.
Både specialistutbildade läkare och sjuksköterskor saknas, liksom vårdplatser. Ett av de största problemen är att det är svårt att locka unga läkare att välja barnonkologi som specialitet.
– Vi måste skapa en arbetsmiljö som är attraktiv, med tillräckliga resurser, kompetens och bra stöd, eftersom det är en svår specialitet med svårt sjuka patienter. Sedan måste det gå att kombinera med ett familjeliv och att det finns möjligheter att vidareutbilda sig, sa Trausti Oskarsson, ST-läkare inom barnonkologi och hematologi på ett frukostseminarium anordnat av Barncancerfonden.
På samma seminarium fanns även Barn- och äldrelandstingsrådet Ella Bohlin (KD) som berättade om Stockholms läns landstings strategier för att få fler att specialisera sig inom barnonkologi.
– I dag är det väldigt fritt att välja inom vilket område man vill göra sin ST, men det kommer vi att skärpa upp och pröva mot det faktiska behovet, säger hon.
För just Stockholms läns landsting finns det en liten ljusning gällande antalet vårdplatser, då Nya Karolinska Solna kommer att ha 22 platser i stället för dagens 14.
En annan konsekvens av personalbristen är att forskningen och utvecklingen av nya behandlingsmetoder på området blir lidande.
– Forskar inte läkarna så blir det inte några nya mediciner och metoder och inte heller någon utveckling, säger Kerstin Sollerbrant till Ekot.
Trausti Oskarsson har själv märkt att det kärva personalläget påverkar forskningsdelen.
– Om man tänker på oss läkare där tjänsten delas mellan klinik och forskning blir det svårt att försvara att man ägnar sin tid till forskning samtidigt som det är personalbrist på klinikerna, säger han.
Läs hela Barncancerfondens rapport här.
