Överbeläggningar och utlokaliserade patienter har skapat rubriker i flera lokala medier under sommaren. Läkarförbundet har gått igenom 650 av de artiklar som publicerats och funnit två huvudförklaringar till att läget inte förbättras, trots att alla är överens om att situationen är ohållbar. Dels fokuserar vårdgivarna och huvudmännen mer på bortförklaringar än att förebygga problemen, dels ägnar man sig åt akuta och tillfälliga lösningar i stället för de långsiktiga.

– Vi ser att man skyller på än det ena än det andra, i stället för att ta sitt ansvar och faktiskt utföra den sjukvård som ska utföras. Många landsting har i princip sjukvårdsmonopol och då måste man ta ansvar för vården och se till att ge medborgarna en jämlik sjukvård, säger Karin Båtelson, ordförande för Läkarförbundets vårdplatsgrupp och förste vice ordförande i Läkarförbundet.

Hon skriver i en debattartikel på Dagens Samhälle att »det är dags att sätta patienter och personal före bortförklaringar och tillfälliga lösningar«. Också att ansvaret för vårdplatsbristen inte kan läggas på personalen, eftersom »kausaliteten i praktiken är den omvända« och att vårdplatsbristen är ett av vårdpersonalens största arbetsmiljöproblem.

Inte heller tycker Karin Båtelson att det är acceptabelt att sommaren innebär ett mer ansträngt läge.

– Jag tror inte att vi kan ha det på det här sättet, man måste öka grundbemanningen och se till att man har personal hela året. Man kan inte lösa sommaren med vikarier eller hyrläkare, utan man måste titta över så att man får en jämnare belastning över hela året.

– Och det är inte bara att man ska klara sommaren och de akuta patienterna. En väldigt stor del av all elektiv verksamhet i hela landet ligger nere under sommaren. Men om vi har en bättre grundbemanning, så kan vi ha en verksamhet som löper hela året.

I artikelgenomgången framkommer också en del goda exempel, där samarbetet mellan landsting och kommuner eller mellan olika avdelningar utvecklats under sommaren. Karin Båtelson anser dock att det arbetet inte enbart kan pågå ett par månader, utan att det krävs ett förebyggande arbete under hela året för att komma till rätta med grundproblemet.