Det behövs en mer ändamålsenlig samhällsorganisation för att hantera samhällsutmaningar och för att kunna finansiera, utveckla och leverera vård och omsorg av hög kvalitet.
Så långt håller Vårdanalys med utredningens slutsatser innan man i remissvaret kommer med invändningarna mot delbetänkandets förslag om ny regionindelning:
- De grundläggande problemen är inte tillräckligt preciserade och relevanta problem saknas i analysen.
- Det är inte tillräckligt belyst att den föreslagna förändringen faktiskt löser problemen som vården och omsorgen står inför.
- Det saknas en konsekvensanalys ur ett patient- och brukarperspektiv.
Vårdanalys ser stora potentiella fördelar med ett samlat ansvar för hälso- och sjukvården och delar av omsorgen, men skriver att utredningen hade behövt fördjupa analysen och ta ett samlat grepp över ansvaret för hälso- och sjukvård, regional utveckling med mera. Utan denna sammantagna syn är det »svårt att ta ställning till om den föreslagna regionala indelningen utgör en ändamålsenlig del av en ny fungerande helhet«.
Indelningskommittén har i sitt arbete varit begränsad till ett underlag från ansvarskommittén, som kom med sitt förslag om regional samhällsorganisation redan 2007. Det är en brist att utredningen inte kunnat göra en mer uppdaterad och omfattande analys av vård- och omsorgssystemets utmaningar, skriver Vårdanalys: »… det gör att utredningen inte heller belyser hur strukturreformer skulle kunna bidra till att hantera dessa utmaningar i dagens gränssnitt mellan primärkommuner och landsting – som vi menar redan i dag leder till stora kvalitets- och effektivitetsförluster«.
Det innebär att »viktiga utmaningar för vården och omsorgen inte heller nu omfattas av problemanalysen och följaktligen är inte heller utredningens förslag ämnade att skapa bättre förutsättningar att få till en välfungerande och sammanhängande vård och omsorg«, skriver Vårdanalys vidare.
Vårdanalys saknar den principiella frågan om vilken struktur och organisation som bäst tjänar hälso- och sjukvården. Något uppenbart samband mellan landstingens storlek och hälso- och sjukvårdens kvalitet framkommer inte i utredningen. Befolkningsmässigt större landsting är inte den enda lösningen, skriver Vårdanalys och bedömer att den föreslagna regionindelningen varken är tillräcklig eller nödvändig för att åstadkomma en omstrukturering av den specialiserade vården. Den vitala delen i en effektiv reform är en förstärkt statlig styrning, skriver Vårdanalys.
Det finns enligt myndigheten även vissa strategiska utvecklingsfrågor inom vården, som till exempel e-hälsa, kunskapsstyrning och kompetensförsörjning, som kräver gemensamma lösningar. Det finns skäl att fundera över behovet av en nationell samverkansplattform, och om staten behöver ta ett större ansvar för dessa områden.
Slutligen saknar Vårdanalys patient- och brukarperspektivet i delbetänkandet och efterlyser en fördjupad diskussion om förslagens konsekvenser för patienters och brukares tillgång till kunskapsbaserad, patientsäker och likvärdig vård och omsorg samt vad förändringarna innebär för den samverkan som finns mellan landsting och kommuner.
Det förslag som nu presenteras i kommitténs delbetänkande är inte ett tillräckligt underlag för att göra en långsiktigt hållbar förändring, sammanfattar myndigheten sitt remissvar.
Läs mer:
Indelningskommitténs förslag
I ett första steg bildas tre nya regioner. Enligt förslaget ska de nya länen bildas 1 januari 2018 och de nya landstingen 1 januari 2019, efter nästa val. Senare, i kommitténs slutbetänkande, kommer förslaget på hur övriga landet ska delas upp. Denna ändring kan träda i kraft 2023.
Det första steget innebär enligt förslaget att Västra Götalands län utökas med Värmland, och att Norrlands och Svealands län bildas. Norrlands län bildas av de fyra nordligaste länen, Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland och Jämtland, och Svealands län av Gävleborg, Uppsala, Södermanland, Västmanland, Örebro och Dalarnas län.