Folkhälso- och sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S) medverkade på E-hälsomyndighetens nationella e-hälsodag som hölls i Stockholm 9 november. Han berättade att han före årsskiftet avser att presentera tre konkreta steg för att närma sig regeringens och Sveriges Kommuner och landstings vision om att Sverige ska vara bäst i världen på e-hälsa år 2025.
– Jag vill etablera en ny struktur för e-hälsoarbetet, introducera en konkret handlingsplan för Vision e-hälsa 2025 och presentera ett förslag på gemensam läkemedelslista, sa Gabriel Wikström.
Den nationella läkemedelslistan diskuterades flitigt under en paneldebatt senare under dagen. Trots att Sverige är det land som har störst andel e-recept kan en förskrivande läkare fortfarande inte se vilka mediciner en patient har. Alla debattörer var överens om att denna information är basal för att kunna erbjuda en patientsäker vård.
– När vi är ute och pratar med läkare så är de tydliga med att läkemedelslistan måste vara enkel att komma åt – den ska vara integrerad i journalsystemet. Det behöver också vara en komplett lista över både förskrivna läkemedel och rekvisitionsläkemedel, sa Emma Spak från Sveriges läkarförbund.
Hon vill även att läkaren ska informeras om vilka läkemedel som hämtas ut av patienten eftersom den informationen kan vara viktig för den fortsatta bedömningen.
Robert Svanström från Sveriges apoteksförening framhöll önskemålet att listan ska innehålla en korrekt uppdatering om vilka läkemedel som har satts ut, behandlingsändamål för alla läkemedel och eventuella överväganden som gjorts av läkaren avseende läkemedelsinteraktioner.
– Det vore bra om läkaren som förskriver läkemedlet kan kryssa i en ruta som säger att interaktioner är kända och beaktade, fyllde Emma Spak i.
På frågan om patienter ska kunna välja vilken läkemedelsinformation som är synlig föreslog debattörerna information i olika lager. I Danmark har man infört en nationell läkemedelslista med spärrfunktion, där viss information kan döljas av patienten. Under sådana omständigheter är det viktigt att det går att se att det finns dold information, påpekade Emma Spak.
– Man kan tänka sig att det inför förskrivning av ett nytt läkemedel dyker upp varningar om eventuella interaktioner med läkemedel som ligger under ett dolt filter. Som läkare kan man då i samråd med patienten synliggöra informationen, sa hon.
Enligt Emma Spak finns en oro bland läkare för att digitala vårdlösningar kommer att påverka den egna arbetsmiljön, att de läggs ovanpå det vanliga arbetet och traditionella patientmöten. Innan vi börjar diskutera nyare teknik måste vi se till att de mest basala digitala verktygen finns i vården, påpekade hon.
– Sedan tror jag att vi behöver reda ut var tekniken gör mest nytta. Videosamtal är kanske ett bättre verktyg för 1177 och sjuksköterskor som för en första dialog med patienten, än vad de är för läkarna.
En annan fråga som togs upp vid flera tillfällen under dagen var att lagstiftning ofta används som en ursäkt för att inte införa digitala lösningar, och att jurister tolkar lagstiftningen olika.
– Jag brukar ibland i ren desperation säga att man ska låsa in alla landstingsjurister i ett rum, slänga bort nyckeln och inte släppa ut dem förrän de är överens om hur integritetsfrågorna ska tolkas, sa David Liljequist från Vårdförbundet.
Sara Riggare, forskare vid Karolinska institutet och parkinsonpatient, ansåg att vi fokuserar för mycket på riskerna med att införa ny teknik.
– Jag vill i stället att man diskuterar vilka risker vi tar när vi låter bli att ändra systemet. Det är svårare att mäta, men jag är övertygad om att det får många konsekvenser, sa hon.
Hon fick genast medhåll av Emma Spak.
– Vi ställer väldigt höga krav på ny teknik, samtidigt som vi har kvar gamla arbetssätt som är högst tveksamma ur integritetssynpunkt. Vi skickar gladeligen hem brev med landstingslogga till angiven adress som vem som helst skulle kunna öppna, medan mejl och läkemedelslistor anses vara väldigt riskabla.
Emma Spak påpekade att verksamhetschefer behöver bli bättre på att kommunicera allt det positiva som ny teknik medför för att få med sig vårdpersonalen.
– De behöver också resurser och utrymme för verksamhetsutveckling för att vi ska kunna nå målsättningen att bli världsledande på e-hälsa år 2025.
