Ibland sätts insatser som leder till förbättringar av hälso- och sjukvården in tack vare riktade statliga bidrag – men i flera fall upphör insatserna när de ekonomiska incitamenten tas bort. I andra fall prioriteras inte de insatser som behövs mest, utan i stället de som belönas via bidrag.
– Bidragen är bra i många sammanhang men det finns en risk att de får oavsedda och ibland negativa konsekvenser för verksamheterna i landstingen, till exempel när insatser läggs ner då bidragen upphör. Det påverkar den långsiktiga utvecklingen, säger riksrevisor Margareta Åberg.
Riksrevisionens granskning visar även att den statliga styrningen med riktade bidrag inte fungerar som det är tänkt. Under 1990-talet genomfördes en reform eftersom bidragen hade blivit för många och svåröverskådliga. Då togs flera riktade statsbidrag bort. I stället infördes ett system med generella bidrag, som gav landstingen ett större ansvar. De riktade bidragen skulle endast användas undantagsvis och tillfälligt, men de har trots det successivt ökat.
Förra året betalades 24 bidrag ut med inriktning på förbättringsarbete inom vården. Den totala summan som betalades ut var 3,5 miljarder kronor. Dessutom har vissa bidrag betalats ut i mer än 20 år, konstaterar Riksrevisionen. 15 av de 24 bidragen hade betalats ut i mer än fyra år och tio av dessa i över tio år. Detta leder till svårigheter för landstingen att planera sin verksamhet långsiktigt, eftersom de inte vet hur länge bidragen kommer att fortsätta betalas ut.
En annan brist är enligt granskningen att de riktade statsbidragen är kopplade till alltför allmänt hållna uppföljningsuppdrag. Därför är det svårt att veta vad bidragen resulterat i.
Riksrevisionen anser att regeringen återigen behöver rensa upp bland de riktade bidragen. Man bör kontinuerligt bedöma när bidragen är nödvändiga och ersätta bidrag som inte är nödvändiga med andra styrmedel.
Läs mer:
