JO inledde nyligen en granskning av Inspektionen för vård och omsorg, IVO, efter att en anmälan kommit in från en läkare. I somras fattade IVO beslut om att läkaren inte handlat i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Läkaren, som anser att hen aldrig fick chansen att yttra sig över ett förslag till beslutet, anmälde då IVO till JO. Läkaren skrev i sin JO-anmälan att hen anser att IVO handlat på ett sätt som strider mot 7 kap. 18 § i patientsäkerhetslagen (2010:659) om klagomålsärenden.
IVO skriver i sitt yttrande till JO att 7 kap. 18 § inte gäller eftersom det rörde sig om ett initiativärende och inte ett klagomålsärende. Anmälan hade nämligen kommit in från annan hälso- och sjukvårdspersonal, inte från en enskild, patient eller anhörig. Vid initiativärenden gäller 7 kap. 19 § i patientsäkerhetslagen.
Det som skiljer de två paragraferna åt är att det i 19 § står att den som är föremål för utredningen ska ges tillfälle att yttra sig, medan det i 18 § står att denne ska beredas tillfälle att yttra sig över ett förslag till beslut.
IVO skriver i sitt yttrande till JO att det faktum att kommunicering av beslutsförslag explicit anges i 18 §, men inte i 19 §, måste tolkas som att det inte är ett krav i initiativärendena. I dessa ärenden upprättas endast ett slutligt beslut. IVO anser det vara varken rimligt eller önskvärt att det i samtliga initiativärenden ska upprättas beslutsförslag som kommuniceras med berörd hälso- och sjukvårdspersonal.
IVO menar att de har kommunicerat utifrån kommuniceringsskyldigheten i 7 kap. 19 § PSL och gett berörd hälso- och sjukvårdspersonal tillfälle att yttra sig i ärendet. Något förslag till beslut upprättades aldrig eftersom lagen inte krävde det.
