Läkarförbundet har i en kartläggning undersökt vad nationella aktörer och landsting skrivit om frågorna som rör vårdplatser och överbeläggningar.

Resultaten visar bland annat att de flesta landsting inte har undersökt om antalet vårdplatser faktiskt motsvarar befolkningens vårdbehov.

Knappt hälften av landstingen har förvisso granskat styrning och dimensionering av vårdplatserna i revisionsrapporter under de senaste tio åren. Men i sju av dessa landsting konstaterar Läkarförbundet att man inte utgått från befolkningens behov, utan snarare från ekonomiska ramar.

– Man utgår inte från befolkningens ålder, sjukdom och sociala status för att beräkna behovet av vårdplatserna, utan man sätter en budget lite löst och sedan får det bli de vårdplatser det blir, säger Karin Båtelson, förste vice ordförande i Läkarförbundet.

– I praktiken blir det så att vårdplatsbristen gör att den medicinska tanken sätts ur spel. Det vill säga att man ska ha vård efter behov och på lika villkor. Det styrs av om det finns vårdplatser eller inte, och det problemet hamnar i verksamhetschefernas knä att lösa. Högre upp pratar man bara budget, fortsätter hon.

I tre landsting och regioner, Stockholm, Skåne och Västra Götaland, finns enligt kartläggningen trots allt behovsgrundade underlag för vårdplatserna. Där är resultaten entydiga. Antalet vårdplatser behöver ökas avsevärt.

Elva av landstingen har inte gjort någon granskning eller uppföljning av dimensioneringen av vårdplatserna i revisionsrapporter överhuvudtaget under de senaste tio åren.

Enligt kartläggningen uppmuntrar och vidtar både nationella aktörer som SKL och Socialstyrelsen samt landstingen själva en lång rad åtgärder för att få ut det mesta möjliga av de vårdplatser som redan finns.

Det kan till exempel handla om att höja kompetensen på akutmottagningar, förbättra vårdplaneringen, anställa fast personal och förbättra rutiner för utskrivningar.

Enligt Läkarförbundet är det inte nödvändigtvis så att dessa åtgärder löser problemen med överbeläggningar och utlokaliseringar eftersom de flesta landsting inte undersökt vårdbehovet i befolkningen. Det är möjligt att dessa åtgärder försöker lösa en omöjlig ekvation, menar Läkarförbundet.

Först när en genomgripande analys av befolkningens faktiska vårdbehov är gjord kan landsting och regioner vidta korrekta åtgärder, anser Karin Båtelson.

– Man skulle kunna få en helhetsbild så att man slutade skylla på varandra. Nu säger man att det är för lite vårdplatser, för lite platser i kommuner, för få mobila team och så vidare. Om man verkligen gjorde en kartläggning skulle man kunna se vad sjukhusens uppdrag är. Landstingen är ansvariga för sjukvården och då måste de begripa vad det är för sjukvård som ska tillhandahållas. Man måste tänka hela vägen och på alla platser där patienter finns. Eftersom vi bara utgår från hur mycket pengar man har varje år blir det väldigt tokigt och sätter det medicinska och medborgarnas bästa ur spel.

Ta del av hela kartläggningen här.