»Primärvårdskvalitet« ska hjälpa vårdcentralerna att bli bättre

Vad är Primärvårdskvalitet?
– Ett nationellt kvalitetssystem för primärvården, en nationell standard med kvalitetsindikatorer och tekniska lösningar, som ska vara gemensamma för primärvården i alla delar av landet, berättar Ulrika Elmroth, specialist i allmänmedicin, som just nu arbetar med införandet av Primärvårdskvalitet.

Vad är syftet?
– Huvudsyftet är att man enkelt ska få fram data om sina patienter, för att kunna hålla på med förbättringsarbete på vårdcentralerna. Det finns dels diagnosspecifika indikatorer – både kroniska sjukdomar och infektioner – dels mer övergripande indikatorer som speglar viktiga faktorer i primärvården som kontinuitet, samsjuklighet, levnadsvanor och läkemedel. Många indikatorer är tvärprofessionella.

Hur många indikatorer finns just nu?
– I den första versionen har det varit 82 grundindikatorer. Men inför 2017 kommer fler diagnosgrupper att införas inom bland annat rehab, som artrosskola och sex minuters gångtest vid KOL. Vi håller även på att gruppera de befintliga indikatorerna i paket som passar olika patientgrupper, exempelvis sköra äldre.

Kan allt mätas?
– Nej. Tanken är att indikatorerna ska spegla bredden i verksamheten, men allt vi gör inom primärvården går inte att mäta. Ambitionen är att det vi gör som är evidensbaserat och som går att mäta ska gå att hitta i Primärvårdskvalitet. Alla indikatorer är evidensbaserade, de bygger till exempel på nationella riktlinjer eller Stramas riktlinjer för antibiotikaförskrivning.

Hur fungerar förbättringsarbetet inom primärvården i nuläget?
– I dag är det tyvärr sällan en naturlig del av verksamheten. På enstaka vårdcentraler finns det ett systematiskt förbättringsarbete, där eldsjälar suttit för hand med något Excelark. Nu blir det för första gången väldigt enkelt. Men för att det ska komma patienterna till nytta och ge en mer patientsäker och jämlik vård, är det viktigt att förbättringsarbetet kommer igång. Det måste få ta tid och prioriteras för att vi ska gå från data till hälsa.

Hur enkelt är det att använda?
– Data hämtas automatiskt och presenteras i realtid utan extra registrering. När man sitter där på vårdcentralen har man inte så mycket tid. Data får man fram på några sekunder, och sedan ska man lika snabbt hitta stöd för hur man använder sina resultat för att förbättra vården för patienterna. 

Finns det stödmodeller för hur man kan använda systemet i det lokala förbättringsarbetet?
– En bra modell är Genombrott.nu, ett webbaserat verktyg där man kan stoppa in sin idé och sedan konkretisera vad man ska göra i varje steg av förbättringsarbetet, hur man ska följa upp det och så vidare. 

Hur startade arbetet med Primärvårdskvalitet?
– Ursprunget kommer från professionsföreningarna, bland annat SFAM (Svensk förening för allmänmedicin). Sedan 1990-talet har man arbetat med att ta fram indikatorer. Men det är först i år som den här nationella standarden har börjat införas.

Hur skiljer detta sig från vanliga kvalitetsregister?
– En viktig skillnad är att det som samlas in på nationell nivå är aggregerad data. Det beror på att det är olagligt att samla in individdata om i princip hela befolkningen, och det skulle dessutom bli en ohanterlig mängd data. På vårdcentralen kan man däremot få fram individdata om de egna patienterna.  

Hur långt har införandet hunnit?
– Ungefär 20 procent av vårdcentralerna hade tillgång till Primärvårdskvalitet i slutet av november, cirka 250 vårdcentraler. Men införandet går snabbt. Det är valfritt att införa, och efterfrågan är stor.

Hur har responsen varit från primärvården?
– Nästan alla som får se sina data om de egna patienterna i realtid, blir nyfikna. Det väcker ett intresse och många har längtat efter detta. Därför är jag säker på att om man bara får förutsättningar och möjlighet till att arbeta med detta på vårdcentralerna, så kommer man att göra det. 

Hur ser du på risken för att indikatorerna ska kopplas samman med ekonomiska styrmedel?
– Det vore olämpligt eftersom indikatorerna inte är utformade för det syftet. Skillnaderna i exempelvis patientunderlag, arbetssätt eller dokumentationsvanor mellan de olika vårdcentralerna gör att data kommer att se olika ut. Har man sjukare patienter att utgå från, får man ett sämre resultat. Och organisationerna och uppdragen ser också olika ut, vilket gör att man måste vara försiktig med jämförelser.