Kristofer Rahl, ST-läkare i internmedicin, är en av nio läkare som genomgått den tvååriga ledarskapsutbildningen i Gävleborg – som är regionens första. Foto: Privat

Han är inne på sitt fjärde år som ST-läkare och är en av de nio läkarna som just avslutat den tvååriga ledarskapsutbildningen i Gävleborg – som är regionens första.

Kursveckor och gruppträffar med olika föreläsningar är inspränga i det vanliga kliniska arbetet under de två åren. Läkarna har kunnat planera auskultationsdagar med chefer på olika nivåer och olika studiebesök efter eget intresse. Ett projektarbete ingår även i utbildningen samt en tre månader lång praktik som biträdande chef med möjlighet att regelbundet träffa en mentor med stor chefserfarenhet.

Kristofer Rahl har alltid varit nyfiken på ledarskap och tycker att det är otroligt spännande att jobba med förbättringsarbete.

– Jag har svårt att hålla fingrarna borta om jag tror man kan göra saker på ett bättre sätt.

Varför sökte du ledarskaps-ST? 

– Framför allt lockade möjligheten att få prova på att arbeta som biträdande chef och få en chans att känna på hur det är att jobba som chef under begränsad tid. Jag såg ledarskaps-ST som ett sätt att öka mina möjligheter att påverka och förändra.

Hur har de två åren varit? 

– Spännande och utvecklande. En viktig komponent i det hela är förmånen att få lära känna de andra i gruppen och få ett forum att diskutera ledarskapsfrågor i. Utbildningen har ett tydligt »hands on«-fokus, vi ska ha praktisk nytta av allt vi lär oss, det är nästan inga teoretiska djupdykningar. Det bästa har varit internatveckorna som innehåller mycket praktisk träning.

Du beskriver satsningen som unik och otroligt ambitiös. Berätta mer om det!

– Det är en otroligt väl genomarbetad och gedigen utbildning. Och det känns väldigt positivt att arbeta i en organisation som så tydligt arbetar för att väcka intresset för ledarskap hos läkare.

Vad är det viktigaste som du har lärt dig?

– Jag har fått en djupare förståelse för hur jag fungerar, mina drivkrafter, styrkor och svagheter. Större förståelse för den egna organisationens struktur och gruppdynamiska processer. Och förstås en verktygslåda för att lösa olika problem man ställs inför som chef.

Har du några tips till dem som funderar på att söka till nästa omgång?

– En del av kurserna handlar om personlig utveckling så att försöka gå in med ett öppet sinne och vara lite nyfiken på sig själv snarare än cementerad i sina tidigare uppfattningar tror jag underlättar.

Hur ser framtiden ut för dig?

– Just nu arbetar jag som tillförordad vårdenhetschef, men det förordnandet går ut vid årsskiftet och då kommer jag ha ett sidouppdrag som biträdande AT-studierektor. Sedan har jag bara ett drygt år kvar av min ST, så fokus är förstås att bli färdig specialistläkare. 

Tycker du det är viktigt att fler chefer inom vården är läkare?

– Jag tror läkarna är nyckelprofessionen för att driva medicinskt utvecklingsarbete och att det är lättare för läkare att driva förändringsarbete.

Enligt en undersökning från Sylf har ST-läkares intresse för att bli chef minskat över tid, och minskar även från tiden läkarstudent till ST-läkare. Vad beror det på tror du?

– Jag kan tänka mig dels att man ser det som ett eget yrke att vara chef, alltså att man förväntas lämna kliniken och patientarbetet helt, dels att den administrativa bördan skrämmer.

Vad krävs för att fler unga läkare ska vilja och kunna bli chefer?

– Jag tror vi behöver en ny sorts chefsuppdrag där man behåller en del av det kliniska arbetet, kanske oavsett grundprofession. Att få fortsätta arbeta patientnära är i alla fall en förutsättning för att jag skulle ta mig an ett nytt chefsuppdrag.

Finns det fördelar med att komma in i en chefsroll tidigt i läkarkarriären?

– Jag kan bara gissa eftersom jag har väldigt lite erfarenhet både av läkar- och chefsyrket, men som med allt annat är det väl rimligt att tro att ju mer man gör något desto bättre blir man på det. Men jag tror en framgångsfaktor är kombinationen av kliniskt arbete och chefsuppdrag.