– Jag känner att vi inte har uppnått de resultat jag hade hoppats på. Då tar jag mitt ansvar och ställer min plats till förfogande, säger Eva Stjernström som tillträdde som områdeschef för slutenvården i Värmland i april 2016.

Vad är det för konkreta saker du känner att du inte lyckats med?

– En del är att område slutenvård har ett stort ekonomiskt underskott. Där har vi inte lyckats vända utvecklingen och resultatet har inte förbättrats i väsentlig grad. Sedan är det, som i många andra landsting, en problematik kring vårdplatser. Till viss del är det orsakat av att vi inte kan ha alla vårdplatser öppna till följd av bemanningsproblem. Det kan inte lösas i varje verksamhetsområde för sig utan det kräver breda gemensamma lösningar. Jag kan inte heller se att vi har uppnått tillräckliga resultat i hur i använder våra vårdplatser på ett optimalt sätt.

– Jag menar inte att jag trodde att jag personligen skulle lösa det här, men i mitt ansvar som områdeschef måste jag se att till vi får igång bra processer och arbetar framåt så att vi hanterar vårdplatsfrågan på ett bättre sätt än vi gjort tidigare, fortsätter Eva Stjernström.

Var och inom vilka yrkeskategorier är bristen störst?

– Det är framför allt sjuksköterskor. Det är mer uttalat inom medicin och geriatrik, men vi har i varje fall haft något lättare att bemanna inom kirurgi och ortopedi till exempel. Men när det är vårdplatsbrist som det har varit och är så kan vi inte lösa det genom att exempelvis ortopedin och kirurgin reagerar var för sig. Vi måste agera gemensamt.

Hur många stängda vårdplatser handlar det om?

– Någon dagsaktuell siffra har jag svårt att säga, men jag skulle säga att det rör sig om 20 till 25 platser. Vi har och har haft bemanningsproblem på de tre sjukhusen.

Landstinget i Värmlands hälso- och sjukvårdchef, Tobias Kjellberg, håller med om att det finns stora utmaningar för landstinget gällande ekonomi och vårdplatser.

– Bokslutet är inte klart men det vi vet är att prognosen för område slutenvård rör sig om åtminstone 150 miljoner kronor minus. Det är klart att det är ett tufft ekonomiskt läge som vi har att hantera. Sedan finns det ett behov av att jobba med förändrad vårdplatsstruktur. Det är flera faktorer som påverkar, men historia, kliniktillhörighet och lokaler är tre tydliga påverkande faktorer, säger han.

Vilka är de viktigaste åtgärderna för att komma tillrätta med detta?

– Vid Centralsjukhuset i Karlstad har vi inte någon evakueringsavdelning. Vi försöker spela femtonspel med bara 14 rutor, det vill säga vi har ingen tom, vilket gör att det är en stor utmaning. Kliniktillhörigheten av våra vårdplatser behöver vara anpassad till det vårdbehov som våra patienter har. Vi vet att det finns kvalitets- och patientsäkerhetsrisker med att ha patienter som vårdas på annan enhet än där man har sin grundåkomma. Jag är övertygad om att vi får till det, men det är inget enkelt arbete, och det kräver att väldigt många individer och verksamhetschefer ska komma överens.

– Den ekonomiska delen kräver också gemensamhetslösningar. Där är vi vid vägs ände när det gäller att försöka lösa uppdraget för ekonomin inom varje verksamhetsområde. Det har vi provat och det verkar inte vara en framgångsrik väg. Alltså behöver vi tänka gemensamt och annorlunda kring uppdraget. Hur kan vi standardisera vår bemanning och resursåtgång för mottagningar och avdelningar? fortsätter Tobias Kjellberg.

Tanken är att en tillfällig områdeschef för slutenvården ska tillsättas inom kort, men till dess blir det Tobias Kjellberg som tar över uppdraget.